onsdag 28 september 2016

1330 Månadens illustratör september 2016 - Fibben Hald

Häromdagen när jag kom till Stinsen som vanligt gick jag förbi en av montrarna strax efter entrén och trodde knappt mina ögon när jag såg att man kunde stoppa en kasse helt full med utsorterade böcker för bara 20 kronor. Förmodligen var det böcker som sällan var utlånade eftersom de var mycket lite slitna.


Här är vad jag fick ner i bibliotekets plaskasse. Den bok som ligger till grund för dagens inlägg ses längst till vänster. (Bilderna går att klicka större.)

Albert Målare och sommaren i Härkeberga med text av Sonja Hulth och illustrerad av Fibben Hald visade sig vara en riktig pärla och det var roligt att stifta bekantskap med denna härliga illustratör. Visst har jag hört hans namn tidigare, men inte så mycket mer. När jag läser att han har illustrerat många av Lennart Hellsings böcker plockar jag fram ännu ett bokfynd ur min egen bokhylla, denna gång från Myrorna, Visor ur Silverhornet.


Teckningarna till visorna i den här sångboken är i svartvitt och karikatyrmässigt tecknade. Helt skilda från de konstverk som visas i boken om Albert Målare och sommaren i Härkeberga.


Hertigen av Pisa åt så förskräckligt mycket att tornet började luta. En rolig visa av Lennart Hellsing.



Jag läser att Fibben Hald inte har brytt sig om att försöka göra bilderna anpassade till barnen utan bilderna är för alla åldrar och det är - åtminstone jag - tacksam för.

Jag minns själv att jag som barn älskade de sagoillustrationer av t.ex. Elsa Beskow som var helt realistiska av prinsessor och prinsar, avbilder av verkliga människor även om de hade andra kläder och kronor på sina huvud.

Boken Albert Målare och sommaren i Härkeberga är en fantastisk bok för den som är intresserad av medeltida kyrkmålningar som de som finns i Härkeberga kyrka. Det är en fröjd att se alla de vackra illustrationerna till denna sannsaga som berättas så fint av Sonja Hulth. Av vad jag läser på Wikipedia om Albertus Pictor följer berättelsen de historiska källorna så långt man har kunnat. Sagan är förstås kryddad med påhittade personer och händelser för att göra den intressant för barn.


Berättelsen handlar om mästaren Albert Målare som tillsammans med sina gesäller Sigge, Holmfast och lärlingen Knut kommer till Härkeberga för att måla valv, väggar och tak i kyrkan.


Här kommer lärlingen Knut gående för att bli lärling hos Albert Målare. I fonden ser man Härkeberga kyrka. Det är i början av maj och snön har inte riktigt smält bort. Det var bara under sommaren som man kunde måla i kyrkorna.


Och här är det Albert själv som kommer ridande med sina gesäller.


Bönderna och övriga Härkebergabor är nyfikna på målarna.



Jobbet har påbörjats i kyrkan.


Jona och valfisken.


Dansen kring guldkalven.

"Sen blev det vår igen och Albert Målare red iväg till en annan kyrka i en annan by utan att ana att rött skulle bli svart en gång i tiden och skärt grått och att purpurn och det blåa bara skulle försvinna, men det var just det som skedde."


Fibben Hald. Bilden från Wikipedia som jag länkat till ovan.

Boken finns begagnad till fast pris på Tradera. (Jag skrev fel preposition när jag sökte men det är samma bok.)

måndag 26 september 2016

1329 Tovning på Stinsen i Söderköping

Lördagen på Stinsen i Söderköping blev trevlig och omväxlande för mig. Jag fick lära mig något nytt - tovning - Martin kom och hälsade på och jag sålde två tavlor.


Koncentrationen är total och intresset på topp i det angränsande rummet till utställningslokalen. (Bilderna går att klicka större.)


Stegeborgs slottsruin var den ena tavlan jag sålde och...


...Skällviks kyrka den andra. Här har den konstnärliga friheten spelat in.

Jag är så glad och tacksam över att någon överhuvudtaget vill ha en tavla av mig på sin vägg och att jag dessutom får lite pengar för den. Mina priser är inte precis i Lars Lerinklassen, men det blir till lite färg i alla fall.

Martin E. hade tagit sig tid och åkt från Norrköping bara för att komma och hälsa på mig och titta på mina tavlor. Han var nyfiken på lilla Söderköping också, jag tror att det var första gången han var här. Så det blev en promenad för honom upp till Kanalen efter besöket hos mig.


En trevlig pratstund med Martin gjorde att dagen gick lite fortare.

Konstnären Anna-Lena Rydberg blev en ny trevlig bekantskap för mig. Det var hon som skulle svara för lördagens begivenhet för barn med rubriken Barnsliga Lördagar - Skapande verksamhet som äger rum varje lördag klockan 14 på biblioteket.


Anna-Lena Rydberg jobbar också som bildlärare på Kulturskolan i Söderköping.

Strax före klockan 14 fylldes utställningslokalen av förväntansfulla barn och föräldrar på väg till den angränsande lokalen där Anna-Lena redan plockat upp skålar med ullmaterial i vackra färger till tovning. Jag har ju sett tovade alster tidigare men hade faktiskt ingen aning om hur det gick till.


Ett jättefint landskap har Konrad snitsat till med nål och ulltottar.


Arvid visar stolt upp sitt konstverk.

Jag fick en grundlig lektion i hur det går till att tova. Man måste ha tålamod, det blir hundratals små nålstick i ullen på ett underlag innan man kan få till någonting. Anna-Lena hade med sig kakformar som blev till små hjärtan eller gubbar. Anna-Lena tipsade om att  man kan köpa ett paket på Korps i Söderköping med allt som hör till en liten tovad bild. Ska kanske pröva det till barnbarnen.


Klara och Milton har skapat underbara små tavlor med får och landskap. 

torsdag 22 september 2016

1328 Nyfiken på - Nisse Sandström

Biblioteket i Söderköping - Stinsen - har många aktiviteter både dag- och kvällstid. Det är lite av en ny värld som har öppnat sig för mig sedan jag tågade in där med mina tavlor i den fina utställningslokalen på andra våningen. Här har jag skrivit om det.

Filosofiskt Forum är t.ex. ett återkommande evenemang där man samtalar i grupp om något aktuellt ämne. Dessa sammankomster är gratis. En annan evenemangsserie har rubriken Nyfiken på. Där har biblioteket bjudit in kända personer som berättar om sig själva och sin verksamhet. Det är ofta författare eller musiker. Man kan gå in här och titta på bibliotekets programutbud om man är intresserad.

Eftersom jag har tillbringat ganska mycket tid på biblioteket de senaste veckorna har jag ju kunnat sätta mig in i utbudet på ett helt annat sätt än när jag bara, som tidigare, tittat in och lånat eller lämnat tillbaka böcker. Så när den jag såg annonsen om den legendariske jazzmusikern och saxofonisten Nisse Sandström till Nyfiken på den 21 oktober köpte jag omedelbart en biljett. Det visade sig vara klokt, för redan efter några dagar var biljetterna till detta evenemang slutsålda.


I välkomsthälsningen fick vi veta att det bara hade varit två tidigare tillfällen som det kommit så många besökare till Nyfiken på som till denna kväll. Den ena gången var när Gudrun Schyman var föredragshållare och den andra när förre ärkebiskopen C-G Hammar var där. Ett åttiotal personer trängdes i bibliotekssalen. (Bilderna går att klicka större.)

Visst har jag hört talas om Nisse Sandström tidigare, men visste inte att han hade varit så känd i jazzkretsar eller att han spelat många år tillsammans med Red Mitchell, världsberömd kontrabasist. Inte heller att han 1972 erhöll priset Gyllene skivan av Orkesterjournalen för sin skiva The Painter.



Nisse Sandström kåserar helt utan manus och med ett leende på läpparna. 

Eftersom jag redan var inne i lokalen som gränsar till utställningslokalen försäkrade jag mig om en plats mitt emot föredragshållaren och bandspelaren. Tekniken var inte samarbetsvillig denna kväll utan strulade så Nisse fick hålla låda utan mikrofon. Den kom uppenbarligen inte överens med bandspelaren. Jag var tacksam över att jag satt så nära så att jag kunde höra varje ord Nisse sa.


Mikrofonen hade kollats tidigare men den ville tyvärr inte samarbeta med bandspelaren när det var dags. Eftersom detta evenemang var på kvällen var det ingen vaktmästare närvarande som kunde fixa ljudet. I fonden kan man kika in i utställningslokalen. 

Det hade varit tråkigt att missa dessa eftersom Nisse visade sig vara en underbart charmerande och och rolig kåsör som kom med många skämt och hade ett uppbåd av anekdoter att förmedla till den andäktigt lyssnande församlingen. Bland annat berättade han att han spelat på en av de mest kända jazzklubbarna i New York vid ett tillfälle och satt vid pianot och spelade när en "kille" dök upp bakom honom och ville att han skulle visa honom hur man spelade låten eftersom "killen" tyckte det lät tjusigt.

"Jag lärde honom melodin och ackorden och efter tio minuter kunde han spela den", berättade Nisse. "När han hade gått sin väg gick jag till kompisarna och frågade vem det var. Det var Sergiu Celibidache, sa dom. Han hade tydligen ett förflutet som jazzmusiker. Tur att jag inte visste vem det var förrän han gått sin väg."

Ibland gjorde Nisse uppehåll i sitt kåserande och spelade skivor som han själv varit med och spelat in. Han berättade också att han aldrig lärt sig noter och att han själv lärde sig spela saxofon när han var mycket ung. Det tog två veckor för honom att lära sig spela piano fick vi också veta. Och jag tvivlar inte det minsta på detta. Till slut tog han fram sin saxofon på begäran och rev av ett långt saxofonsolo till ackompanjemang av bandspelaren.

Han tyckte vi skulle få gissa vilken låt det var och skam till sägandes kunde jag inte lista ut det trots att vårt jazzband Mina Vänner som jag spelade med i för några år sedan hade låten som signaturmelodi. (Om man klickar på länken kan man höra oss spela Summertime.) Jag får skylla på att jag var för upptagen med att filma. Får se om någon av mina bloggvänner kan lista ut titeln på melodin - en känd gammal evergreen.

Uppdatering;
Min bloggvän Ditte gissade alldeles rätt att Nisse spelade den gamla låten All of me som blev till redan 1931.




Nisse Sandström spelar saxofon på Stinsen i Söderköping den 21 september 2016.

måndag 19 september 2016

1327 Fest i Sankt Laurentii kyrka

Så har jag då äntligen fått skåda en biskop i full ornat i verkligheten. Träffat biskopar har jag gjort tidigare men då har de varit klädda i den traditionella dräkten, rödlila skjorta till kaftanen eller vardagskostymen och med ett stort rejält kors om halsen. Det var nämligen kyrkoherdeinstallation i Sankt Laurentii kyrka igår och det var vår nya kyrkoherde - Ola Linderoth - som skulle installeras i sitt ämbete.


Processionen med Ola till höger i bild på väg in i kyrkan. Av biskopen ser man bara kräklan. (Bilderna går att klicka större.)

Kyrkan var välfylld när kyrkklockorna hade ringt färdig och processionen med korset i spetsen tågade in till pampiga orgeltoner. Tre körer fanns på plats vid denna högtid - Sankt Laurentii kyrkokör, Gospelkören och Sankt Anna vokalensemble.


Kyrkokören och vokalensemblen före mässans början. Varje barn som döps i kyrkan får en fisk med sitt namn att sätta upp i nätet till höger.

Biskopen, som var var ståtlig i sin vackra röda biskopskåpa med mitran på huvudet och med kräklan vid sin sida, höll ett varmt och tänkvärt tal till Ola och välkomnade honom i det nya ämbetet. Sedan följde välkomsttal av olika grupper i kyrkan. Själv höll Ola ett tacktal och efter det tog biskopen av sig mitran och satte sig på stolen bredvid församlingens övriga präster och präster som bjudits in att närvara.


Min bror Gunnar, som är kyrkorådets ordförande, läste upp tillkännagivandet att man utsett Ola som kyrkoherde och välkomnade honom som kyrkoherde i Söderköping Sankt Anna församling. (Kent tog kortet från orgelläktaren.)


Biskopen lyssnar medan Ola tackar alla för förtroendet att få bli kyrkoherde i Söderköping Sankt Anna församling. Gospelkören syns till vänster i bilden.


Bilden av vokalensemblen och kyrkokören tog jag innan gudstjänsten började.


Min vän Marianne, alias Bloggblad är aktiv i både kyrkokören och vokalensemblen. Hon syns i bild längst till höger. Så är även min bror Gunnar och min svägerska Anne Sophie. Jag fotar eftersom Marianne bett mig att ta några kort. (Även det här kortet tog Kent från orgelläktaren.)

Ola höll en predikan från  predikstolen och efter det delades nattvarden ut under sång av körerna. Efter mässans slut var alla inbjudna till buffé i församlingshemmet. Jag föredrog att åka hem i stillhet eftersom jag kände att jag hade fått nog av både tal, predikan och körsång. Kent åkte däremot tillbaka för att ta bilder till Kyrkklockan - församlingsbladet.

söndag 18 september 2016

1326 Borttaget septemberquiz

Jag har tagit bort mitt septemberquiz enligt uppmaning från Kent som påpekar att jag inte får lägga ut bilder på personer från nätet utan deras tillåtelse. Min egen lösning överensstämmer med Gunnels - det var bara Bert Karlsson som inte var född i Värmland. Övriga personer - Svennis, Zarah Leander, Christer Sjögren och Monica Zetterlund är ju alla värmlänningar från början.


Den här bilden har jag tagit själv i alla fall.

onsdag 14 september 2016

1325 En överraskning

När jag igår kom upp till utställningslokalen på Stinsen i Söderköping där mina tavlor visas till den sista september, möttes jag av en överraskning. Jag berättade ju om i mitt förra inlägg om att jag fått besök av en journalist på tidningen Folkbladet, men inte kunde jag drömma om att jag både skulle komma på första sidan på tidningen och få ett reportage inne i tidningen.


Patrik Selsfors tog både bilder och skrev reportaget. Bilderna går att klicka större men om det är svårt att läsa har jag lagt in länken till Folkbladet där den går att läsa här nedanför.



Det var Micke, den hjälpsamma och trevliga vaktmästaren på Stinsen som redan varit och kopierat sidorna till mig och lagt på det gamla bordet där jag har mina övriga attiraljer. Tack Micke, vilken överraskning! Artikeln ligger nu också ute på Folkbladet. Här kan man läsa den om man har lust.


Extra glädjande var ju förstås att jag fick sälja två tavlor till - Stegeborgs slottsruin här ovan var en av dem.

Jag har fått ett så fantastiskt bemötande av alla på biblioteket så det är en ren fröjd att komma dit. Glada leenden överallt och personalen hjälper till så fort det är någonting som man behöver. Även om de flesta besökare bara tittar sig omkring får jag många glada tillrop och spontana positiva kommentarer. Det värmer och uppmuntrar till ett vidare måleri. Nu, när jag inte har min kör längre, måste jag ju roa mig med något annat.


Min bloggvän Marianne alias Bloggblad och Elisabeth en av mina f.d. körsångare, tog sig tid att sitta och prata en god stund. Kul att ni kom och tittade in!

Många besökarna tar sig också tid med en liten pratstund om allt mellan himmel och jord. Det är nästan det roligaste av allt att jag på de här tre dagarna lärt känna flera personer som jag haft så trevligt utbyte av. Dessutom är det ett stort rum innanför utställningslokalen där det pågår olika föredrag strax innan biblioteket stänger. Alla som är med på de här samlingarna måste ju gå igenom utställningslokalen och många tar sig tid då att titta runt innan föredraget eller samtalet börjar. Här på landet kommer ju folk i allmänhet en kvart före utsatt tid så vi hinner prata lite också.


Igår var jag och lyssnade till Stig Jacobsson som kåserade om Musiken i Romantikens Prag med inslag av musik och idag var det ett öppet samtal i  Filosofiskt Forum som leds av Lars Sundberg från Norrköping. Det är helt gratis. Jag tänker vara med på samtalet nästa onsdag eftersom det verkade intressant. Idag rörde sig samtalet om Godhet och nästa onsdag är ämnet Integration.

måndag 12 september 2016

1324 Vernissage på Stinsen

Och så var den då här, dagen D, när jag skulle ha vernissage på Stinsen. Kom med alla mina prylar precis när biblioteket öppnade klockan 10 och installerade mig i den fina lilla utställningslokalen på andra våningen. Jag hade förberett mig för en mycket lång dag med deckare, ritblock, motiv från Pinterest (ska lära mig att rita hästar och grodor och annat som kan intressera barnbarnen) samt fransk grammatik, lexikon och Pommes de Bois, fransk barnbok från Myrorna.


Dagens första vernissagegäster, Lisbeth och Pelle, som gillade mina tavlor och som jag hade en trevlig pratstund med. (Bilderna går att klicka större.)

Anledningen till att jag tänkte brusha upp min franska är att äldsta dottern och svärsonen har köpt ett hus i Limoux och deras franska pensionerade grannar emotser mormoderns ankomst med spänning då dottern har berättat att hennes mamma talar flytande franska. Det blir visserligen inte förrän till våren, men om jag ska kunna meddela mig med grannarna överhuvudtaget måste jag nog börja repetera redan nu.


Vernissagebordet utgörs av en gammal dörr som är lagd på stora bockar. Jag blev så förtjust i det på min goda vän Ragni Wåtz utställning i våras att jag bad att det skulle få bli kvar.

Dessutom hade jag köpt tre kilo chokladbitar i papper, fyra stora Lokaflaskor och ett kilo druvor att bjuda alla vernissagegäster på. Vin får man ju inte bjuda på i offentliga lokaler. Det räckte gott och väl eftersom antalet vernissagegäster under dagen inte översteg tjugo stycken. Dessutom var det bara tre som ville ha godis. Några fler drack pliktskyldigast ett glas läsk.


Väggen med motiv från Skärgården och omgivningar. 


Ölandsväggen.


Väggen med smått och gott. Flickorna är inspirerade av Agda Groth som var redaktör för tidningen Charme som kom ut på 20-talet. Hon ritade också omslagsbilderna till tidningen. De var bara i tre färger, svart, vitt och en färg - blått, rött eller gult. Jag la till lite extra färger som synes.

Den allra första personen som kom på vernissagen var en journalist på tidningen Folkbladet. Vi pratade länge och han tog bilder både på mig och tavlorna. Ska bli spännande om det kommer något i tidningen i morgon.

Men det var trevliga personer som kom och tittade och som dessutom var mycket positiva och tyckte mina tavlor var fina. Jag hade faktiskt inte räknat med att sälja någonting eftersom det inte har varit någon större efterfrågan tidigare på mina tavlor när jag ställt ut tillsammans med mina målarkompisar. Men det blev många pratstunder under dagen och tiden gick fort. Jag hann läsa ett par kapitel i min deckare, men det blev varken ritat eller läst någon franska.


Bakgrunden på veporna (har jag lärt mig att det heter nu) är helt vit, så tavlorna ser inte så snygga ut här som i verkligheten. Det gör ju underverk med den vita bakgrunden och med rätt inställd belysning på spotlighten i taket för tavlorna. 

Min gamla vän, Ragni Wåtz, som ställde ut i våras och som jag skrivit ett inlägg om här, kom också upp och hälsade på och pratade bort en stund. Hon var tjusig i sin egenhändigt sydda och batikade tunika. Jag fick också en hemsydd väska och en bok av henne om manliga Söderköpingsprofiler, Gubbröra, som hon skrivit tillsammans med sin kompis Ylvalie. En läsvärd och rolig bok även för icke infödda Söderköpingsbor.


Ragni i sin färgglada tunika gillade den här tavlan av den stiliserade Skällviks kyrka. Färgerna i den går ju för övrigt ihop med tunikan.

Mot slutet av dagen kom Arnold, en äldre herre - ungefär i min ålder - in och ville köpa en av tavlorna med Söderköpingsmotiv. Det var dessutom en katt på den som han gillade. En angenäm känsla var det att sätta upp den första röda pricken på väggen.


Villa Särla mitt emot Stinsen i Söderköping som Arnold köpte.

Precis innan jag tänkte plocka ihop och åka hem kom en annan herre - yngre och väldigt trevlig - och gick rakt fram till min annonstavla och frågade om han fick köpa den. Det var den populära fastighetsmäklaren i Söderköping, Åke Serander, som jag bara sett på bild tidigare och inte kände igen först. Han är dessutom nybliven redaktör för Lilla Tidningen som ges ut några gånger om året i Söderköping med omnejd.

Han fick förstås köpa tavlan som jag egentligen tänkt att jag skulle få behålla, i synnerhet som han kanske sätter upp den på sitt mäklarkontor så fler kan få titta på den. Men den tavlan fick han med sig direkt så att han inte hann att ångra sig.


Åke föll för "Åpromenaden", den tavla med Söderköpingsmotiv som jag själv tyckte bäst om och som finns med i annonsen om utställningen. 


Ragni och Ylvalie har skrivit och sammanställt boken om gubbarna i Söderköping.

lördag 10 september 2016

1323 Reklam på bloggen

Nu ska jag gnälla lite. Jag gillar inte reklam på bloggar. Det är några få av mina bloggvänner som har så trevliga bloggar att jag ändå går in och läser där ibland. Annars klickar jag bort alla bloggar med reklam direkt.


Bilden från gratis animeringsbilder på nätet.

Det räcker med den reklam man ständigt får på Facebook eller i tidningarna på nätet mitt i en artikel. Sen poppar det ju upp annonser ideligen för sådant jag har köpt på nätet på de mest osannolika ställen.

Jag kan förstå om man har flera tusen läsare på sin blogg varje dag - då kan man väl nästan försörja sig på annonserna. Men för oss vanliga bloggare, som kanske som mest har några hundra läsare per dag, undrar jag om det är särskilt lönande. Man måste väl deklarera för dessa inkomster och betala skatt, eller?

Är det inte så också att man inte får något betalt om inte någon klickar på annonserna?

Ett undantag för reklam på bloggen gör jag för mina gamla annonser från Bonniers Veckotidning på 20-talet. Men dem har jag aldrig fått något betalt för att jag lagt ut på bloggen.


Annonsen från Bonniers Veckotidning nr 35 1924. Den går att klicka större.

torsdag 8 september 2016

1322 Tavelhängning på Stinsen

På måndag har jag vernissage i den fina utställningslokalen på vårt bibliotek i Söderköping - Stinsen. Byggnaden har fått sitt namn från den tid då det gick järnväg mellan Norrköping och Söderköping. På tomten, där Stinsen nu ligger, fanns det en gammal fin järnvägsstation som tyvärr revs på 60-talet.

Kent tog de flesta bilderna som går att klicka större.

Den tjusiga affischen har vår fina och duktiga kultursekreterare Karolina Nilsson skapat. Hon har också hängt upp alla mina tavlor i den nya utställningslokalen på Stinsen. Ett rum med vita väggar och många ställbara ljuskällor i taket. Tavlorna blir som helt nya i denna fantastiska miljö. Jag, som tidigare ställt ut i det mörka Kanalmagasinet är verkligen överraskad av hur fint det blev.


26 tavlor blev det när jag samlade ihop alla.

Kent och jag kom dit på förmiddagen med alla mina tavlor - inalles 26 stycken. Bättre för många än för få - så kunde Karolina välja ut dem hon tyckte passade bäst. Innan hon fick det här jobbet som vikarierande kultursekreterare i kommunen hade Karolina jobbat på två gallerier och jag insåg snart att här hade jag inte så mycket att komma med vad gällde urvalet och hängningen av tavlorna.


Karolina hänger tavlorna med fiffiga upphängningsanordningar så man slipper att göra hål i väggarna.


Micke och Karolina i utställningslokalen på andra våningen på Stinsen.

Jag satt bara på en stol och njöt när hon plockade runt tavlorna och såg till att färgerna stämde något så när överens tillsammans. Resultatet blev jättefint och det var bara att tacka och ta emot. Ett fint gammalt bord som var med på förra utställningen hade jag bett att få ha kvar och Micke ordnade med bord och fåtöljer.


Karolina framför väggen där mina skärgårdsmålningar ska hänga.

På måndag tänker jag vara på Stinsen hela dagen mellan klockan 10 och 19. Jag har också planerat att vara där så mycket som möjligt åtminstone första veckan. Utställningen pågår ju ända fram till den 30 september och det vore ju roligt om det kom lite folk och pratade bort en stund. Det blir kanske lite långsamt annars eftersom jag är ensam utställare.


Mycket lycklig och nöjd med livet just nu.