tisdag 21 oktober 2008

En stickmadams vedermödor 2

Nytt vackert sandfärgat garn till Lillmirren

Tiden går så fort och det var längesen jag skrev ett inlägg märker jag. Jag har också varit dålig på att besöka andra bloggar och läsa och kommentera...

Den främsta anledningen till detta är att vi håller på att delvis riva vårt kök. Det har varit några intensiva dagar med borttagning av skåp och skåpsluckor. Det är inte bara luckorna som ska bortmonteras utan även alla beslag...

Sen får det inte vara något kvar i skåpen! (Det gäller även badrummet där vi också ska byta luckor).

Jag höll på att bryta samman innan MM kom med det geniala förslaget att flytta in de bortmonterade skåpen till gästrummet och placera porslin och kastruller etc. där. Det blev nog några tusen prylar som jag hade i mina skåp om man räknar alla torra matvaror också.

Kylskåpet och frysen är kvar som väl är och matlagningen får ske ute i tvättstugan (som jag också fått röja ut). Med mikrovågsugn eftersom hällen och diskhoarna också ska bytas.

Men det var om stickning inlägget egentligen skulle handla. Den som läst mitt tidigare inlägg om stickmadamens vedermödor vet att mönstret inte stämde. När jag satt mig ner och korrigerat felen så gick det riktigt bra till slut och jag stickade raskt bakstycket klart.

Det var bara det att när jag kikade på bilden av tröjan visade det sig att mittflätan gick upp och ner jämfört med bildens fläta. Hade det bara varit en fläta hade det inte gjort något men de här flätorna som satt ihop skulle liksom stråla ut uppåt... Och jag hade gjort absolut rätt enligt mönstret. Satt tre maskor framför arbetet som det stod i mönstret och tre på hjälpsticka bakom etc.

När jag beskådade bakstycket ännu en gång tyckte jag att det verkade väldigt stort - ungefär som till en femåring. Lillmirren är bara 16 månader snart. Därför bestämde jag mig att köpa annat garn och sticka ett nytt bakstycke, denna gång med rätt mittenfläta. Jag hade nämligen upptäckt att om jag hade gjort tvärtom som mönstret visade, blev det rätt!

Jag återvände till stickaffären, köpte nytt garn - lite ljusare så att det skulle vara lättare att se mönstret - och klagade förstås över att mönstret inte stämde. Föreståndarinnan hämtade mönstret och vi tittade gemensamt på det. Hon höll med om att en del prickar saknades, men hon förstod inte varför jag hade stickat flätan uppochner.

- Ja men se här, sa jag och visade. Här ska det vara...

Hon tittade oförstående på mig.

- Ja, men mönstret ska ju läsas från höger! Du stickar väl inte från vänster till höger...

Det tog faktiskt några minuter innan hon kunde övertyga mig, men så insåg jag ju att jag faktiskt stickade från höger till vänster och att mönstret därför skulle läsas så.

När jag kom hem tog jag och stickade en mindre storlek och med finare stickor, så nu har jag ett nytt bakstycke klart mer lämpat för Lillmirren. Och med rättvänd mittenfläta!

12 kommentarer:

Eleonora sa...

Ja du, skam den som ger sig! Du fick verkligen jobbat rejält för att få till bakstycket. Hoppas nu att Lillmirren kommer att älska denna tröja som du lagt ner så mycket kärlek och arbete på!!

Stackars du som lever på en renoveringsplats. Men vänta bara tills det är klart och allt fallit på plats - du kommer att älska ditt nya fina kök. Du visar väl bilder så vi får se, nu har du ju gjort oss så nyfikna på att få se resultatet.

Sköt om dig och stor kram

Bloggblad sa...

Hehe.... När jag stickade min första g-klav blev den spegelvänd eftersom jag gjorde samma fel som du... fast det var ju lättare att se, än en fläta...

Får vi se lite bilder - glöm inte att FÖRE och EFTER är jättekul för oss som inte renoverar, men som gärna vill ha ett nytt kök...

OCH - just som jag skulle gå ut och gå nu .... kom ett störtregn. Då måste jag nog ta itu med lite skriverier medan jag väntar på uppehåll.

Musikanta sa...

Eleonora:
Nej, ge upp får man aldrig! Sen är det ju så roligt när det äntligen blir rätt.

Jag var mest orolig INNAN vi började nedmonteringen av köket. Det verkade helt hopplöst att få plats med allt som var i skåpen någon annanstans.

Nu går det ganska bra, hällen är ju kvar ännu så att man kan laga mat. Det ska bli spännande i alla fall när snickaren kommer nästa måndag. Kram tillbaka!

Musikanta sa...

Bloggblad:
Jag tänkte naturligtvis inte på att fota köket innan MM började ta loss alla luckor och skåp. Men jag har väl det förevigat på diverse bilder från jul och födelsedagar antar jag.

Men du vet ju hur det såg ut på ett ungefär. Det har ju inte renoverats sen huset byggdes 1974 så det har ju hunnit att bli slitet!

Det kommer inte att bli ett modernt avskalat kök i vitt-grått-svart i alla fall...

aurorabuddha sa...

Jag beundrar ditt talamod. Sjalv hade jag lagt det ofardiga stycket till *samlingarna*. :o)

Tank att ni river ut koket! Vad duktiga ni ar. Vi vill se kort, vet du. (Jag ska tala om det har for maken - kanske han forstar vinken. Men troligen inte.)

Mirren sa...

Jag tror säkert att lillmirren kommer att tycka om sin tröja. Han ahr börjat att förstå vitsen med att ha på sig kläder sedan jag lät honom gå ut (nästan) naken vid ett tillfälle. Han kom snabbt in igen och lät sig kläs på (åtminstone strumpor och skor). Många kramar

Grekland nu sa...

Visst är det roligt att sticka, jag får ofta sticklust så här på hösten. Men ibland (rätt ofta) blir det ju inte precis så som man vill, vet inte om jag skulle haft sånt tålamod som du att jag gjorde om bakstycket. Fast det kanske man har när man stickar åt ett barnbarn!

Musikanta sa...

Mirren:
Skönt att Lillmirren börja förstå vitsen med att ha kläder på sig! Framstycket är snart färdigt - det är så roligt när det äntligen blev rätt. Många kramar tillbaka!

Grekland nu:
Jag hade aldrig börjat sticka något om det inte hade varit så att det faktiskt inte finns några helylletröjor med mönsterstickning till småbarn att köpa någonstans (utom på julmarknader förstås men det är ju ett bra tag tills dess).

Mirren önskade sig en sådan till Lillmirren. Garnet är dessutom numera behandlat så att det är ljuvligt mjukt och inte sticks det minsta. Varm kram.

Marianne sa...

Ojojoj, du är duktig du som inte ger upp! Själv hade jag svurit riktigt fula ord, kastat eländet ifrån mig och gått och köpt en färdig tröja.

Och så hela köket. När räknar ni med att det ska bli klart?

Stor kram!

Eleonora sa...

Hur går det med köksrenoveringen och hur går det med stickningen. Du har fullt upp förstår jag med bådadera. Du låter oss väl få se resultaten av båda sakerna när de är klara?

En skön och härlig helg önskar jag dig med många kramar

Musikanta sa...

Marianne:
Det är bara det att det inte finns några sådana tröjor att köpa... D.v.s. i helylle och med flätstickning. På måndag kommer snickaren och ska montera köket. MM har tagit semester som väl är. Varm kram tillbaka. Jag ska ta igen bloggläsandet när allt är över - jag lovar!

Eleonora:
Tack min trofasta vän. Det är så roligt att få en kommentar från dig trots att jag inte kommenterat själv på länge! Inte nog med att allting är uppochner - Mirren med familj kom ner i går kväll eftersom deras båt måste läggas upp. Ett eldorado för Lillmirren som älskar att dra ut saker ur lådor. Allting instuvat i öppna skåp i gästrummet...Men de stannade inte mer än nödvändigt denna gången.

Ha en skön helg själv och varm kram tillbaka!

Eleonora sa...

Nej Ingrid, vet du nu tycker jag faktiskt synd om dig. Det var mycket på en gång. Hoppas snickarn jobbar fort och får god assistans av M. Gå ut och ät eller ta hem en pizza! Eller köp färdiglagad mat. Gör det LITE bekvämt för dig under de värsta dagarna. Kramar och uppmuntrande rop!!