torsdag 29 januari 2009

Britta-Cajsa berättar


Vet ni vem det här är? Nej, det är inte Bloggblad utan Britta-Cajsa. Åtminstone just igår i alla fall. Var och lyssnade till en enmansshow med henne i går kväll i Gamla Gymnastiken i Söderköping. Tillsammans med ca 40 stycken andra – mest pantertanter och dito gubbar som vanligt.

Det var mycket trevligt och intressant. Bloggblad – för det var ju faktiskt hon i alla fall – har släktforskat och fått fram mycket intressanta fakta om sin mormors mormor som hette Britta-Cajsa. Det är dessa fakta som ligger grund för hennes dramatiserade berättelse. Här kan man läsa om den själv.

Iförd sjalett, sjal och förkläde, berättade Britta-Cajsa livligt och med stor humor om sitt liv på 1800-talet i drygt en halvtimme utan uppehåll. Alla åhörarna lyssnade mycket intresserat hela tiden och inte ett knyst hördes utom lite skratt och fnissningar då och då.

Britta-Cajsa sjöng även med inlevelse ett par sånger som hon gjort texten till själv. Sången klingade utmärkt väl trots den dåliga akustiken. Jag måste erkänna att jag blev mycket imponerad av Britta-Cajsas sångförmåga – har aldrig tidigare hört min goda vän sjunga solo i något större sammanhang, mest bara i sällskap med undertecknad…

9 kommentarer:

Bloggblad sa...

Åh, jag rodnar lite lagom klädsamt... och bugar och tackar för recensionen. Den där rösten har min sångfröken hittat hos mig, men det är inte alltid jag plockar fram den till vardags... :)

Eleonora sa...

Ja, hon är duktig Bloggblad och verkar vara så orädd! Hade gärna varit med och fått lyssna till berättelsen.

Ha det gott i helgen - kram

Anonym sa...

Så roligt att få läa om Cajsa-Britta från åhörarsidan!
Jag är helt övertygad om att C-B's ättling är en synnerligen duktig textförfattare - det har minsann märkts i hennes blogg.
Hoppas du fnissade och klappade på de angivna ställena...

Bloggblad sa...

Eleonora +M-katten: Så snälla ni är! Jodå, Musikanta log mot mig hela tiden. Det kändes bra!

Orädd? Vettskrämd, skulle jag vilja kalla det...

Musikanta sa...

Bloggblad:
Synd att jag är så gammal -annars hade hon gärna fått plocka fram en liknande åt mig...

Musikanta sa...

Eleonora:
Ja, det var synd att du inte var med. Det var riktigt trevligt!
Kram och trevlig helg önskar jag dig!

Musikanta sa...

Marskatten:
Jag gjorde så gott jag kunde, men det behövdes faktiskt inte. De flesta fnissade åtminstone lite då och då.

Men du vet, äldre människor, i synnerhet finare damer(som det var många av) är så noga med vad som passar sig - kanske man inte skulle skratta just åt detta...

Jag önskar dig en trevlig helg!

Marianne sa...

Å, tack Musikanta för att du länkade, vilken fantastiskt fin berättelse.

Musikanta sa...

Marianne:
Visst är det. Och fantastisk just därför att den är sann. Man undrar hur dessa kvinnor stod ut med allt elände och ändå kunde ta hand om barn och allt annat som hörde till hushållet.