söndag 13 juni 2010

En alldeles vanlig tisdag

i veckan som gått visade sig bli en alldeles speciell dag för Mirrfamiljen och även för mormor. Minimirren tog nämligen sina tjugotal första steg utan hjälp denna dag. Jag hade den stora lyckan att vara med vid detta unika tillfälle och för en gångs skull ha min kamera i blixtberedskap. Mirrmaken tog hand om den just precis när det hela hände.

Följden blev denna lilla film med en mycket lycklig Minimirr, som förtjust går framåt mot det hägrande målet, Mirrens kamera, som hon håller i handen. Lite ostadigt förstås, men med full kontroll. Kan tilläggas att kameran i fråga är stöt- och vattensäker…

8 kommentarer:

Äventyret framtiden sa...

Grattis till en härlig upplevelse, unik för det här barnet! Vilken stolthet som barnet måste känna för att inte tala om alla ni vuxna runt omkring. En stor dag!

Musikanta sa...

Pettas:
Det var helt underbart att se och höra hur LYCKLIG han var över att äntligen kunna gå själv! Sen dess har han inte gjort annat än tränat...

Bloggblad sa...

Det är så ljuvligt när de upptäcker att det funkar! Jättemysig liten filmsnutt. Per såg den också, och håller med om att barnet är otroligt lik sin morfar. Vilket jag har tyckt hela tiden...

Miss Gillette sa...

Den var rar! Och det var inte dåligt vad han gick heller, och hukade sig och reste sig upp igen utan att tappa balansen gjorde han. Ja, det är ett stort steg i människans liv när hon lär sig gå.

Grekland nu sa...

Underbart! Och vilken glädje han uttrycker! Nu blir det ni som får springa efter...

Musikanta sa...

Bloggblad:
Visst är han lik sin morfar, men också väldigt lik MIN pappa. Han har inte sin MM:s ansiktsform t.ex. utan mer sin mormorsfars.

Men utseendet förändras ju mycket med tiden. Lillmirren och han är inte särskilt lika idag, men när han var i samma ålder kan man inte skilja dem åt...

Musikanta sa...

Miss Gillette:
Ja, jag tyckte också att det var starkt gjort att hålla balansen medan han reste sig upp. Det hade vi heller inte sett förut.

Musikanta sa...

Grekland nu:
Det är precis vad vi/jag gjort de senaste dagarna. Otroligt hur fort han förflyttar sig numera! Och med vilken energi han reser sig upp igen så fort han tappar balansen och sätter sig ner...
Önskar att man hade litet av den varan också!