669 Lördagstema Tell&Show - Efternamn

”Ja, man får sig ett skitnamn”, sa bonden när han presenterades för Per Edvind Svinhufvud, president i Finland 1931-1937. Huruvida historien är sann eller ej låter jag vara osagt. Nästa anekdot är i alla fall sann eftersom jag hörde den berättas av någon av göteborgstudenterna i Lund på 50-talet.

P.E. Svinhufvud, president i Finland 1931-37. Bilden på nätet har jag hittat här.

Det var cocktailparty i Göteborg och folk gick omkring och presenterade sig. ”Carlsson”, sa den dåvarande chefen för Transatlantic rederier och sträckte fram handen till en som han inte träffat förr. ”Konsul Karlsson”, replikerade denne. ”Aj, fan! Ska det vara så fint. Generalkonsul Carlsson då”…

I Östergötlands län är Karlsson det vanligaste namnet tätt följt av Andersson och Johansson. I Norrköping leder dock Andersson med 3107 personer mot 2980 Karlssons. Där finns också 21 Birgitta Andersson med adress i telefonkatalogen och 25 stycken Bo Andersson. Upplagt för förväxlingar…

Mycket intressant om hur efternamnen kom till och ändrades kan man läsa här. En del son-namn har blivit representativa för vissa delar av landet. Nilsson och Jönsson t.ex. är mycket vanligt i Skåne. Här ute i skärgården heter många Magnusson och Wastesson. I Mogata där jag bor heter (nästan) alla som har bott här sedan tre eller fler generationer tillbaka Andersson eller Hägg...  

Har man lust att ta reda på hur många som man delar sitt efternamn med kan man titta på den här sajten. Vårt efternamn Käfling delas av 15 stycken. Mirrfamiljen och Mirrens kusins familj blir 10 tillsammans, MM och jag 2, MMs bror och kusin 2. Det blir 14 personer. Förmodligen är den avlidna svägerskan med i statistiken eftersom det då blir 15 och vi inte känner till någon annan

Vårt efternamn är ett gammalt soldatnamn. MM har följt det bakåt till 1600-talet. Vi vet inte riktigt varifrån det kommer men gissar på en gård i Närke, Käfvesta. Soldatnamn är förresten väldigt intressanta. Det gavs ju ofta åt indelta soldater för att skilja dem åt. Trevliga namn som t.ex. Glad, Nöjd, Rask, Modig, Sköld och Spjut. Andra som kanske inte vore så kul att heta är Tjock och Billig. Tjock har jag inte hittat någon som heter numera, men några Billig finns.

Bilden på 91 Karlsson har jag hittat här.

Jag visste däremot inte att Björk, Berg, Borg, Ström, Ås och Wrede var gamla soldatnamn. Mer om soldatnamn kan man läsa här. Jag började egentligen fundera på efternamn när jag jämförde svenska med engelska namn, som i väldigt många fall har anknytning till yrken och färger.

En Vit och en Grå har jag hittat i Hitta.se. Fyra Röd, Grön, Svart och Brun – förmodligen samma familj. Inga träffar på Mjölnare - Miller är ju som alla vet ett mycket vanligt namn i Storbritannien och USA. Ingen träff heller på Krukmakare (Potter),  eller Slaktare (Butcher). Däremot är det några få som heter Skräddare och Vävare.

Nej, det är svenskarnas stora kärlek till naturen som går igen i våra efternamn när många av våra far- och morföräldrar bytte sitt son-namn till något i deras tycke mer välklingande. Men om det tänker jag skriva en annan gång.

Hur gör man då för att hitta på ett nytt namn om man vill ändra sitt eget? Här får man också uppslag till ett nytt namn om man skulle ha lust byta. Underbart roligt att laborera med föreslagna förled och/eller efterled.

Uppdatering
Det är Karin på Pettas som blir värdinna för lördagstemat i oktober. Här är hennes härliga förslag till lördagstema:

6 oktober Ordstäv/ordspråk
13 oktober Tid
20 oktober Dialekt/folkmål
27 oktober Färg

Lördagsbloggare - Vi välkomnar gärna fler!

Byfånen
Gnuttan
Helena
Karin Englund
Karin på Pettas
Livsrummet
musikanta
Olgakatt

668 Galleri Fredag - Höstkänsla

Kunde inte motstå frestelsen att vara med i Galleri fredag trots att jag egentligen inte har tid. Men jag svämmar över av höstkänslor just nu - mest av att det är så fantastiskt vackert överallt. Idag har också solen varit framme och gett ännu mer färg åt de redan färggranna träden.

 

Träd på vägen in till Söderköping.

 

Annika i Reston står för ämnena i september

 

Här är en lista på övriga fredagsgalleribloggare:

Desiree i Stockholm

Annika i Washington
Erica i Piteå
Karin på Åland
Fourmom i Stockholm
Katarina i Malaysia
Victoria i Florida
Helena på Ljusterö
Marianne i Älmhult
Penny vid Vänern
Annika utanför Umeå
Cecilia i Norge
Olgakatt i Skåne
Anna FT i Stockholm
Channal i Norrköping
Karin i Stockholm
Jagger
Jenny
Nilla
Västmanländskan
Cecilia i England
Christina i Kalifornien
Byfånen
Musikanta

667 - 666

Om någon eventuellt skulle undra varför jag var orolig för att datorn skulle paja, berodde det på att talet 666 som bekant är associerat med olycka. Talet förknippas med ”the beast” i Uppenbarelseboken i Bibeln, draken som är fiende till Gud. Man har trott att man framkallar djävulen när man använder det talet i något sammanhang. Inget särskilt hände som väl var. Men kanske jag utmanar ödet genom det här inlägget...

Mer kan man läsa här. 

Bilden har jag hittat här på nätet. Intressant bibelsajt f.ö.

666 (hoppas inte datorn pajar...) Fönsterbyte

 

Bilen med alla våra glasrutor anländer vid halv niotiden. (Bilderna går att klicka större.)

 

 

Rejäla fönster.

För några veckor sen blev vår Murrekatt i trädgården beskjuten. Här har jag skrivit om det. Han klarade sig som väl var men fönstret bakom honom gick sönder och måste bytas. När glasmästaren Emil med kompis hade bytt fönstret visade jag honom några övriga tvåglasfönster i huset som fått punktering, dvs. fukt mellan de isolerade rutorna med påföljd att de ständigt ser smutsiga ut. För att undvika fuktskador på karmar och foder skulle vi behöva byta fyra fönstertill, tyckte Emil.

Idag kom Emil med en kompis vid halv niotiden på morgonen med bilen full av våra glasrutor. Efter knappt två timmar var de färdiga och då hade de även haft en fikapaus. Vid det sista största fönstret kom ytterligare en kompis och hjälpte till. Snyggt och välgjort blev det till slut i alla fall!

 

Emil med kompis i full färd med att fixa det lilla vardagsrumsfönstret. MM tittar intresserat på.

 

Här mitt emot behövde båda fönstrena bytas.

 

MM passar på att sopa bort gamla flugor och annat skräp.

Det sista fönstret ska upp under övervakning, det är tungt.

Vårt sovrumsfönster har varit punkterat sedan vi köpte huset. Eftersom jag inte haft tvåglasfönster tidigare trodde jag att det bara var otvättat när vi flyttade in, så vi brydde oss inte om att anmärka på det. Sen upptäckte jag så småningom att det inte gick att tvätta bort, men då var det så dags.

Fotot taget genom fönstret, vilken fröjd! Synd bara att jag glömde att fota före...

Så i över tjugo år har vi tittat ut genom sovrumsfönstret genom en dimma.  Vi tyckte inte det gjorde så mycket eftersom fönstret finns i sovrummet som vetter mot innegården. Därför var det var en fröjd att titta ut genom det i dag när dimman försvunnit.  Emil bad mig låta bli att tvätta fönstren på tre veckor och det lovade jag mer än gärna!

 

Tre glada killar som gjort ett jättefint jobb - tack för det!

665. Lördagstema Tell&Show – Musik

Musik, som är lördagstemat denna vecka kan man skriva mycket om. Några veckor efter att jag bestämt mig för detta ämne hittade jag den här sidan i Flickornas gyllene bok där jag bl.a. skrivit om mitt största intresse 1948. Redan då tycker jag mig läsa mellan raderna att musik egentligen inte var en hobby utan mer en plikt. Min pappa hade sett till att jag övat piano en timme (minst) varje dag sedan jag var sju år.

 

Vem av mina kompisar som skrivit (Hm) inom parentes vet jag inte :-). De fick ju låna boken för att skriva sina namn i den. (Bilden går att klicka större.)

Vi den här tiden när jag var tolv år hade jag just börja öva in första satsen av Haydns pianokonsert i D-dur. Vi hade både flygel och piano hemma – min mamma spelade orkesterstämman på pianot medan jag spelade solopartiet på flygeln. Jag älskade pianokonserten, men var naturligtvis inte så teknisk att jag klarade av den sista satsen, som var betydligt svårare än den första.

Recensenten på vårens musikuppvisning i Hörsalen 1949 i Norrköping skrev någonting i stil med att den unga pianisten nog skulle le åt den avancerade uppgiften när hon blev större. Av en annan fick jag bara positiv kritik. Min älskade musiklärare och scoutfröken RAJ (Ruth Johanna Öslöf) spelade orkesterstämman.

 Jag spelade inte riktigt lika fort dock som den unge pojke, fast nästan...

När jag efter studenten skulle bestämma mig för vad jag skulle utbilda mig till, visste jag bara att musiklärare ville jag absolut inte bli. Och konsertpianist kunde jag heller inte bli eftersom jag hellre gjorde andra saker än övade på pianot. Jag var helt införstådd att en konsertpianist måste öva minst fem timmar per dag och det hade jag ingen som helst lust med.  Jag var dessutom då mest intresserad av jazzmusik.

Så kom det sig att jag inte yrkesutbildade mig inom musiken – det enda område som jag var bra på – förrän 1986 då jag kom med på kantorskursen 1986 i Linköping.

Många av mina intensivaste minnen är förknippade med musik. (De andra är matminnen J.) När jag var åtta år hörde jag Tomtarnas Vaktparad spelat av en musiker på xylofon när min mamma och jag var på Marcussons konditori  i Norrköping. Det köptes senare av Peter Ölander, OS-kocken, som öppnade restaurang i lokalerna. På den tiden höll sig även en del konditorier med levande musik. Jag minns min stora lycka när jag fick skivan mitt i sommaren på min nioårsdag av en vän till familjen.

Ett annat sådant intensivt minne är när jag hörde Monica Zetterlund i radio för första gången någon gång i slutet av 1950-talet.  Kom ihåg att jag då rusade in till min dåvarande man och skrek att en ny Ella Fitzgerald var född. Om inte ännu bättre. Lustigt är att jag kommer ihåg precis var jag var och när jag hörde en sång eller en melodi som gick rakt in i hjärtat, ungefär som jag kommer ihåg när och var jag var när jag fick reda på att Jack Kennedy hade mördats eller om terrorattacken i World Trade Center.

Så var jag på besök för närmare trettio år sen hos min svärfar, när jag i hans kök hörde Barbra Streisand sjunga All I ask of you av Andrew Lloyd Webber för första gången. Melodin med sitt nonaintervall i början kombinerad med Barbras fantastiska sång fick mig att gråta. Fortfarande kan jag inte höra henne sjunga den utan att röras till tårar. Barbra är min favoritsångerska även om jag inte alltid gillar alla sånger hon sjunger. Barbras insjungning finns inte på Youtube men väl på Spotify där man kan njuta av hennes underbara röst i denna sång. Man kan också passa på att lyssna till hennes tolkning av C'est si bon, som kanske är ännu vackrare...



Här sjunger lilla Jackie Evancho All I ask of you. Även om hon sjunger väldigt bra är hon en blek kopia av Barbra Streisand.

Jag gråter också ibland när jag hör Jussi Björling eller någon världsberömd sopran sjunga romantiska arior ur Verdis operor. En annan sångare, som gör att jag fryser och får tårar i ögonen, upptäckte jag i julas när jag googlade på Have Yourself a Merry Little Christmas, som jag skulle spela tillsammans med min vän trumpetaren på midnattsmässan i Mogata kyrka.

Han är en kanadensisk smörsångare, heter Michael Buble och sjunger absolut rent med sin vackra stämma. Finns massor att lyssna av honom på Spotify. Han gillar att sjunga gamla evergreens från min ungdom…


  
 Michael Buble sjunger Have yourself a Merry little Christmas.

Jag lyssnar också gärna till klassisk musik, men den får mig sällan att rysa på samma sätt. Undantag är temat i första satsen av Rachmaninoffs andra pianokonsert som jag nyss hade sjungande i mitt huvud varje dag i en vecka, sen jag lyssnat på den medan jag strök skjortor.

Van Cliburn spelar första satsen av Rachmaninoffs andra pianokonsert.

Lördagsbloggare

Byfånen
Gnuttan
Helena
Karin Englund
Karin på Pettas
Livsrummet
musikanta
Olgakatt

Nästa lördag är mitt sista tema för den här månaden - Efternamn. Är det någon som vill ta över i oktober så hojta till redan nu!

664. Akrylmålarkursen 2

Nu är det bara en gång kvar på min akrylmålarkurs, men jag kommer nog att fortsätta på en ny i oktober. Det är så roligt och jag har redan fått många tips och lärt mig mycket. När jag gick i pension var tanken att jag skulle ta upp måleriet som legat i träda sedan jag var ung. Det blev inget av det eftersom jag på hösten började läsa in en fil.kand. i konstvetenskap, franska och engelska vid Linköpings universitet på heltid.

Visserligen hade jag lektioner i bild under mina tre år på lärarhögskolan i Linköping – men jag undrar faktiskt om akrylfärgen fanns 1972? Vi målade mest med temperafärger.  När jag jobbade som mellanstadielärare fick jag naturligtvis rita och måla en del för att visa eleverna hur man kunde blanda färger etc. Jag tog också ofta ut dem i början av hösten och på våren för att skissa höst- och vårmotiv som vi sedan målade färdigt i klassrummet.

Nu har staffliet kommit till heders igen och det kombinerade orgel- och gästrummet förvandlats till ateljé. Här kommer några bilder från kursen idag och på några härliga tavlor skapade av Jacqui, den konstnär som leder oss. Om första gången jag var på akrylmålarkursen har jag berättat här.

 

Här visar Jacqui en av sina härliga tavlor. Tavlan har en speciell lite veckig och skrynklig struktur då hon först limmat silkespapper på duken och sedan målat efter att det torkat.

 

 

Fler av Jacquis konstverk...

 

...och några till.

 

 

Här är alla deltagarna vid fikabordet. Det brukar ta tid innan alla kan slita sig från sina stafflin...

 

 

Här har jag också prövat på att först limma och sen trycka ner silkespapper i limmet och måla sedan det torkat.

 

 

Så här ser duken ut sen jag målat på den lite. Har inte bestämt mig för vad det ska bli än...

 

Lördagen den 29 september är det Kulturnatt i Norrköping. Då är gallerier, muséer, biblioteket, konserthallen och kyrkorna öppna från lunchtiden till sena kvällen. Det brukar vara utställningar, konserter, körmaraton, musik i kyrkorna etc.etc.

 

Konstnärshandeln Gredelin, där kursen hålls, är öppen från kl. 12 till kl. 20 på kvällen. Jacqui och hennes kompis som undervisar i akvarell kommer att måla - på gatan utanför om vädret tillåter - och även ha utställning inomhus.

663. En ikon för självständig femininitet

Världens vackraste kvinna- Julia Roberts? Bilden har jag hittat här.

 

 

Fick hem ett reklamhäfte idag från Åhléns med posten. Där fanns också, bland alla kläder och parfymer och sminkattiraljer, med  en intressant artikel om tillverkningen av parfymer och ett besök i parfymstaden Grasse på Rivieran. Där var MM och jag i juni och det har jag berättat om här. 

 

I artikeln stod också att "Julia Roberts, en ikon för självständig femininitet" var utvald av Lancôme för att lansera en ny parfym. Jag undrar om det är någon av mina bloggvänner som kan förklara vad detta uttryck innebär. Det kan väl inte vara så enkelt att hon är feminin och självständig, eller? Har heller aldrig hört ordet femininitet (oerhört svår att stava rätt på en gång) tidigare, men jag hänger ju inte alltid med i språksvängarna... 

662. Första resultatet från akrylmålarkursen

Här kommer mitt första "konstverk" - resultat av akrylmålarkursen. Det är den vackra kyrkan i Skällvik som har fått stå modell. Där och i Mogata var jag ordinarie kantor 1987 - 2001 då jag gick i pension. Sen vikarierade jag i församlingarna av och till efteråt. Duken står på staffliet, det är därför det ser lite konstigt ut. Kyrkan är heller inte så sned i verkligheten :-)

Gå gärna in på länken, där finns också bild på den berömda Wisteniusorgeln från 1762 med kort oktav. Det går alltså inte att spela vad som helst på den.

661 Mystisk blomma igen

Nu har min mystiska blomma växt ytterligare och fått frukter. Undrar om det rent av inte är en chilipepparväxt som kom som ett litet skott i min brudorkidé för några månader sen. Vad tror ni?

Plantan är väl drygt en halv meter hög. (Bilderna går att klicka större.)

 

Så här ser frukterna ut.

660. Lördagstema Tell&Show - Ur mina gömmor

 

Bilderna går att klicka större för detaljer.

Jag hade tänkt skriva något annat från början, men när jag tittade in i mina gömmor så hittade jag den här lilla dagboken från höstterminen 1948 när jag gick i tvåan på Norra flickskolan i Norrköping. Och jag blev fast – jag hade alldeles glömt bort att jag hade den. Hade nyss fyllt tolv år det året.

Så såg jag ut då. Glasögon vägrade jag att ha på mig fastän jag skulle behövt det. Sista modet var klänning med holkärm.

 Norra Flickskolan vid Norra Promenaden i Norrköping. Fotot taget med min lilla lådkamera.

 

Sportlovet hette Fettisdagslov på den tiden och höstterminslovet var bara tre dagar i oktober. Höstterminen började två veckor senare än idag och vårterminen slutade en vecka innan den slutar idag. Men så gick vi i skolan på lördagarna också och sista lektionen slutade ibland inte förrän klockan halv fyra. 

På första sidan efter Skolåret skulle jag beskriva mitt klassrum. Det gjorde jag så här:

 

Vi var alltså 34 elever i klassen. Ingen tyckte det var något konstigt. Några disciplinproblem existerade inte på den tiden och den som bröt mot reglerna eller försökte busa blev relegerade efter att fått hem en varning.

Ett litet exempel på hur jag skrev på den tiden. Välskrivning var ett särskilt ämne då som man fick betyg i. Det är lite svårt att läsa, så jag fortsätter berättelsen på datorn. 

”Mitt klassrum, Jag sitter precis invid väggen. Det har jag alltid önskat. Vi har det bra därför att vi har ”moderna” bänkar, dvs. bord med stolar.* Stora och rymliga är dom också. Vi har fyra fönster ut mot gården och därför hör vi väldigt väl när någon i innelaget på klappträbrännbollen varvar eller någon i utelaget tagit en lyra. Det är faktiskt uppmuntrande på de trista grammatiklektionerna.

Vi har fått det så snyggt i våra klassrum på Norr. Dom reparerade förra året. Taket är vitt och halva väggarna vita och ljusgröna med gröna kanter. Framför mig sitter Anita B. och vid sidan om mig Gunvor Ö.  Anita måste jag viska till ibland. " 

 

Jag önskar att jag hade haft kvar uppsatsen om "Kerstin på en öde ö i Indiska Oceanen"...Bara att ha ett ämne som "Med pappa på fisketur" är förvånande. Min pappa ägde inte något metspö t.ex. och hade han gjort det hade jag i alla fall inte fått åka med honom på fisketur...

 

På nästa sida skulle jag skriva om mitt älsklingsämne. Intressant att notera att musik INTE hörde dit. 

 

 

 



Om det är någon som undrar vad flickor läste för böcker 1948 så kommer här lite tips.

 

 



Och så hade jag en sida till med Blå Masken, Kasava, Lindström och Jones detektivbyrå. I bokhyllan hade jag en massa Biggles till, Borta med vinden, Så blankt havet ligger (hade snott den från pappas bokhylla och inte någon passande läsning för en tolvåring), Stanley finner Livingstone och Jeanne d'Arc. Hittills har jag inte upptäckt några stavfel...

 

Sen kommer det sidor med roliga skolminnen, men de sparar jag till någon annan gång. Jag älskade att gå på bio och drömde om en karriär som skådespelare. Biljetten kostade 1.50 kr Den stora biografen Royal vid Norrtull lades ner i mitten av 50-talet. Lokalerna gjordes om till en modeaffären Lagos, som i sin tur köptes upp av Sandströms för några år sedan.

 

 

* När jag kom första året till läroverket i Norrköping hade vi fortfarande skolbänkar anno dazumal, bänkar med fasta stolar. Där var man tvungen att stå upp när man fick frågan, men det behövde vi aldrig göra i flickskolan.

 

Lördagstemana för september hittar man på högra kanten av bloggen och även vilka som är med och lördagsbloggar. Är det någon mer som vill vara med så hojta till ska jag lägga till henne eller honom.

Åldringar i sikte

Bilden är från ett annat reportage NT där man berättar att en "åldring" for illa.

 

Retade upp mig igen igår på en artikel på Söderköpingssidan där vår lokalredaktör skriver om att åldringarna på Birkagården tyckte att det var roligt med besök av en liten ponny i matsalen. Här berättar jag förra året när min mamma, som varit prenumerant på NT i hela sitt liv (nästan) tänkte säga upp densamma eftersom samme lokalredaktör hade gjort ett reportage från servicehuset Blå Porten om ett evenemang som hon deltagit i och kallat de som var där för gamlingar, som hon uppfattade som kränkande. Jag fick många intressanta kommentarer, framför allt om synen på ålderdom och åldrande.

Har haft en diskussion på Facebook där jag har fått många tips om synonymer till gamlingar och åldringar på äldreboende, t.ex. de boende, brukarna (som de som bor där kallas formellt), personerna på äldreboendet etc. etc. Fler synonymer mottages tacksamt så att jag eventuellt kan informera sagde lokalredaktör om dessa.

Jag funderade lite till i det här sammanhanget över nyanserna i vårt språk. Det måste ju vara svårt för en som inte har svenska som modersmål att t.ex. veta att en äldre dam är yngre än en gammal dam. Läste för en tid sedan en bok som var skriven av en ung/yngre kvinna, född i Sverige men med föräldrar som inte var det. Hon berättade om de språksvårigheter som hennes mamma upplevde trots att hon också talade svenska.

Mamman hade frågat henne: ”När säger man bara tack i stället för tack så mycket eller tack så väldigt mycket?" Och när skulle man säga varmt tack, tusen tack eller hjärtligt tack, för det hade hon också läst om. Ja, vem kan svara på det?

För att återgå till åldringarna och gamlingarna har just de orden en uppenbar nedvärderande klang för mig. Jag tycker inte att det går att jämföra med ungdomar eller studenter, som åtminstone jag upplever som positiva ord. Ord som rörelsehindrade, syn- eller hörselskadade är neutrala ord enligt min mening. Men jag tror ingen ändå skulle få för sig att skriva att ”de syn- eller hörselskadade tyckte att det var roligt med den lilla ponnyn” även om det hade varit på en sammankomst i deras förening.

Kan man skriva gamlingar och åldringar kan man väl också skriva att sjuklingarna tyckte att det var roligt när den lilla ponnyn kom in i samlingsrummet på sjukhuset,eller? Eller psykopaterna tyckte etc.etc. ...på mentalsjukhuset.

Vore kul att veta vilka av följande ord bloggvännerna anser positivt, negativt eller neutralt laddade.

1.       Fruntimmer

2.       Studenter

3.       Kärringar

4.       Åldringar

5.       Syn-eller hörselskadade

6.       Hemmafruar

7.       Gamlingar

8.       Ungdomar

9.       Interner

10.   Romer

Bilden heter "gamlingen" och den har jag hittat här.

För alla som tycker att ordet gamling eller åldring är gulligt och rart presenterar jag härmed denna bild som jag hittat på nätet när jag googlade på de nämnda orden.

 

Söderköpings Gästabud

Det var trångt i kyrkparken på lördagseftermiddagen. (Bilderna går att klicka större.)

Söderköpings Gästabud, ett årligt återkommande jippo andra helgen i september, avslutades i går kväll. Under tre dagar är den lilla staden full av folk som kommer från när och fjärran, både från Söderköping och omliggande orter. Ovanligt många var i år iförda medeltidsdräkter.

Mängder av husbilar på parkeringsplatserna vittnade också om att många tillbringat hela helgen i Söderköping. Programmet var mycket ambitiöst med bl.a. gycklare, eldslukare, dockteater för barn, tornerspel och konserter med medeltida instrument i kyrkan.

I år var inte barnbarnen här så det blev varken dockteater eller tornerspel som förra året. Men vi var naturligtvis tvungna att åka in i lördags och se Birger Magnussons kröning 1302 i Sankt Laurentii kyrka igen. Mest för att se vilka av stadens potentater, både kyrkliga och kommunala som var med i år. Annars var själva kröningsspelet samma som året innan.

Den stora Sankt Laurentiikyrkan var för en gångs skulle helt fullsatt redan en kvart innan spelet började.

 

 

I väntan på kung Birger och drottning Märta.

 

 

Både kung Birger och drottning Märta har nu fått sina kronor på huvudet.

 

 

Så var kröningen över för den här gången.

 

Roligt att för en gångs skull uppleva den stora kyrkan helt fullsatt, trots att stora pelare skymde sikten för många. Kyrkokören hade tränat in medeltida hymner som klingade vackert.

 

Många skinnalster kunde man handla. Mössor och ...

 

...skinn att sy grejor av.

 

Hemfärgade garner och...

 

...korgar. Man fick dessutom en inblick i hur det var att göra dem.

 

När kröningen var över gick vi en runda i snålblåsten och tittade på vad alla de medeltida knallarna hade att erbjuda. Ville man inhandla medeltida kläder eller mössor var detta ett gyllene tillfälle. Även andra prylar, inte fullt så medeltida, fanns också att köpa liksom en hel del att äta.

 

 

Brända mandlar à 40 kr påsen hade en strykande åtgång, även glaserade äpplen...

...liksom tunnbrödet lagat direkt på spiselhällen.

Jag hade inte haft något emot att ha en härlig medeltida slängkappa av ylle och en pälsmössa denna dag och rundvandringen bland stånden blev kort eftersom jag frös och ville hem.

 

Här kan man köpa varma slängkappor i ylle.

 

 

Tre handarbetande damer...

 

 

 ...och några handarbetande ungdomar.