söndag 14 augusti 2016

1312 Mitt livs första potatisskörd

Ja, det är ju något som måste dokumenteras. I vårt lilla trädgårdsland på husets västra sida har det på sin höjd växt upp några gräslökstuvor tidigare. Allt som jag planterade där vissnade om det överhuvudtaget alls kom upp.  Kanske berodde det på att rutorna med jord ligger utom synhåll för oss för det mesta eller för att jag inte gallrade tillräckligt. Eller vattnade.


Här tänkte jag att det skulle bli ett litet potatisland. (Bilderna går att klicka större.)

På försommaren när jag skulle skala potatis en dag var alla potatisarna fulla med ögon och en del hade små ålar också. Varför inte, tänkte jag och grävde upp alla tistlar som växte i landet och satte ner två potatisar i varje ruta.

 
Nu  var det bara att vänta.

Efter ett par tre veckor tittade det första skottet upp och sen växte det bara på. Vattnat har gjorde vi varje dag också och blasten blev högre och högre för varje vecka. Idag var det dags att skörda, tyckte vi. Och döm om vår förvåning när Kent fick ihop en halv hink potatisar av de fyra små som jag pillade ner. Vi åt dem med god aptit till middag idag och de smakade alldeles utmärkt.


Från de här två rutorna fick vi en halv hink med potatis.


Helt ekologisk potatis som smakade utmärkt gott.

Mirrfamiljen har sålt sitt sommarhus på Öland vilket bland annat har inneburit att vi blivit med liten segelbåt och stor studsmatta eftersom familjen redan har en sådan i Mälarhöjden. De små granntvillingarna Anton och Jesper är här varje dag och hoppar på den. Visserligen har de en egen studsmatta men tydligen är det roligt att hoppa på en annan ibland.


Lasern ligger på plats på innergården.


Stor och rejäl studsmatta. Kanske jag ska pröva?

Jag läste lite på Wikipedia om potatis och blev förvånad när det stod att Kina är det land som producerar mest potatis. Kommer inte ihåg om vi någonsin åt potatis när vi var där. Jag bodde också i Alingsås i mitt tidigare liv och fick lära mig att det var Jonas Alströmer som införde potatisen i vårt land. Det stämmer inte - man tror att det var hemvändande soldater från trettioåriga kriget som förde den med sig hem. 1658 är det belagt att Olof Rudbeck planterade potatis i Uppsala botaniska trädgård.

Jonas Alströmer har däremot bidragit till att potatisen blev allmänt spridd i Sverige. Den riktiga populariteten infann sig dock inte förrän på 1800-talet när man upptäckte att det gick att göra brännvin av den.


Grannkillarna Anton och Jesper i farten.

22 kommentarer:

em sa...

Grattis till den rikliga, (och goda) skörden!
Nästa år kanske du sätter fyra potatis, och får en hel hink potäter - och året därefter...
Margaretha
som låter sig
nöja med
köpe-pära

Musikanta sa...

Margaret(h)a:
Haha, det lär nog inte bli fler skördar på ett tag. Jag har bara det lilla landet och jag har hört att man inte ska sätta samma gröda två år i rad. Fast potatis är kanske undantagen?
Ingrid som alltid har köpt potatis tidigare i livet och kommer att fortsätta med det efter att nästa halva hink potatis (förhoppningsvis) är uppäten.

Veiken sa...

Grattis till de egenodlade potatisarna. Gott!
Tänk att vi ska vara tacksamma för att spriten hjälpte till att göra potatisen populär! Jag äter potatisen som den är utan att den är förädlad! :) KRam

Eleonora sa...

Egen potatis är guld värd! Lyckliga ni som fick så god skörd.
Roligt med hoppmatta, men ta det litet vackert själv. Är man inte van så kan det lätt bli skador på en äldre - men vacker kropp!

Kram till er båda från
Eleonora

Musikanta sa...

Veiken:
Kanske det. Mycket elände har den förorsakat också. Håller med om att potatisen är godast utan förädling.
Kram tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

Eleonora:
Det var mest skämtsamt sagt, det där med att hoppa själv. Vågar inte numera. Det räckte med att jag hoppade för 15 år sen när Mirrfamiljen skaffade sin första studsmatta och jag hoppade en enda gång där. Otroligt jobbigt!
Kram tillbaka från Ingrid

Annika sa...

Fin "spontan" skörd. Potatis kunde jag också tänka mig att odla - mycket förtjust i den. Och potatisens historia har jag alltid varit fascinerad av - jag har till och med en hel föreläsning dedikerad till potatisens intåg och effekt i Europa i en av mina stora europeiska kurser :).
Kram

Äventyret framtiden sa...

Det är någonting alldeles särskilt att ta upp egen potatis och äta den. Det finns inte någonting som är så gott. En bit sill till eller en klick smör. Fest blir det!

Kram

Musikanta sa...

Annika:
Eftersom inget annat tar sig i vår trädgård så blev det extra roligt när potatisen bara växte och växte. Visst är potatisens intåg i Europa intressant, jag hade gärna lyssnat till ditt föredrag.
Kram tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

PettasKarin:
Kul att se dig här igen! Håller med dig om att nyskördad potatis är en delikatess. Med eller utan smör. (Ska försöka hålla diet nu ett tag.) Men jag får väl ta en klick crème fraîche istället. Lätt sådan.
Kram tillbaka från Ingrid

Bevare mig väl sa...

Grattis till första potatisskörden!
Grattis till din 80 års dag och grattis till er brölloppsdag så här i efterhand.
En dam så pigg och nyter
för henne det mesta flyter
hon målar spelar och sjunger
och dess emellan kommer hunger
då hon till jordäpplen tar
och ingen blir kvar.
Så hände en sak i livet
inte alltid er lyckan givet
efter andan hivet
men livet
ska ändå framledes fraktas
aktas
Sensommarkram!

Annika sa...

VAD härligt!
De är ju så goda också, de där egenodlade potäterna.
Just de första, med endast en klick smör.
MUMS!!
Kul och grattis, Ingrid.
Kramar!!

Ditte sa...

Vad roligt med så god skörd!Och bra att använda den yta ni har. Vi satte några i en kruka i Spanien och det blev potatis, dock inte så många. Snarare få, men det blev några i maj. Här hemma har vi också en stor kruka och de ska skördas i veckan. Men vi vet ju inte om det finns några.
Vad gäller KIna så odlas mycket potatis i mellersta och norra landet. Vi åt ofta en del rätter där potatis ingick och i Pekingtrakten är dte ganska vanligt med dessa.
Däremot i södra Kina är inte potatis vanligt. Men man äter den ju inte kokt eller ungsbakad som vi gör.
Kul med en lite segeljolle! Men kanske ska den vidare.
Studsmattan kommer säkert till användning fär dina barnbarn.
Kram!

Musikanta sa...

Tove:
TACK för den fina dikten! Jag ska kopiera den och lägga den i mappen där jag samlar på minnen till mina framtida memoarer, haha. Som du diktar - livet går upp och ner, mest upp för min del på sistone.
Stor kram från Ingrid

Musikanta sa...

annika:
De är goda även utan smör potatisen - jag försöker låta bli det så gott det går. Svårt eftersom jag älskar smör. Tråkigt att hålla diet, men ibland måste man när man till sin fasa ser att vikten går upp, långsamt men säkert. Synd att det inte går lika fort nedåt.
Kram tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

Ditte:
Spännande att se om du får några potatisar i din kruka. Har du bara vattnat ordentligt blir det säkert några stycken.

När vi var i Kina sista gången åt vi mest på Pizza Hut och TGIF där man serverar pommes frites. Men jag tänkte mest på de kinesiska restaurangerna.

Lasern ska väl så småningom tillbaka till Äspholm där den legat tidigare. Där trivs den nog bättre än på Öland. Vad beträffar studsmattan är grannpojkarna här varje dag och hoppar så den kommer verkligen till användning.
Kram tillbaka från Ingrid

olgakatt sa...

Väl att du har dina målningar från sommarhuset på Öland som minne! Det måste vara tufft för Mirrfamiljen att skiljas från en sån juvel. Jag vet ju hur det kan kännas efter att vår familj sålt torpet efter 60 år.....

Musikanta sa...

Olgakatt:
Jag tror det är jag som sörjer mest, Mirren tycker nog att det är ganska skönt att slippa dra barnen så långt varje sommar. Sen låg det ju ganska avskilt också, inga grannar vilket också innebär att det inte fanns lekkamrater till barnen. Men, som du skriver, jag är glad att jag har mina tavlor och framför allt alla foton som jag tagit där under årens lopp.
Ingrid

Ingrid sa...

Vi har odlat mycket potatis, men hade inte speciellt bra potatisjord, så på äldre dagar blev det bara i trädgårdslandet, men det brukade räcka nästan hela vintern. Nu har jag planer på att odla i hink till nästa sommar. Det skulle ju var kul med egen potatis till midsommarsillen.
Kram, Ingrid

Anna/notonmusic sa...

Det var inte dåligt! En halv hink av fyra små ynka potatisar! Lagom stort trädgårdsland tycker jag som inte har särskilt gröna fingrar. Blå studsmatta hade vi också, barnen i granngårdarna gick ihop om en och vi vuxna la till det som saknades. Den användes flitigt i många år men är nog förpassad till nån soptipp nu för tiden. Sånt är livet, med studsmattor och potatis!

Musikanta sa...

Ingrid:
Jag odlade faktiskt i en av mina blomurnor som jag hade satt i en enda potatis i. Fick ihop till ett helt kok - det var kul. Men jag glömde att ta foto så det blev inte förrän av detta.
Kram tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

Anna:
Mina fingrar är allt annat än gröna, men tydligen brydde sig inte potatisen om det. Jag har inga funderingar på att utöka odlingen dock. Studsmattan håller väl några år till om inte det blir fler grannbarn som hoppar här varje dag.
Kram från Ingrid