lördag 16 december 2017

1508 Veckans rubrik - UTANFÖR

Veckans rubrik har ordet UTANFÖR som tema. Det är Anki som hittat på rubrikerna i december. Fler som skriver om detta hittar man på bloggens högra sida.

Jag väljer att tolka ordet helt bokstavligt även om jag vet att ordet också betyder utanförskap som man skulle kunna skriva mycket om. Här är några bilder från arkivet. Det var rejält mycket snö för sju år sedan just vid den här tiden utanför vårt hus i Mogata.


Så här såg det ut utanför vårt hus i slutet av december 2010. (Bilderna går att klicka större.)




Och så här ser det ut idag. Föredrar nog den väderleken trots allt.

onsdag 13 december 2017

1507 Månadens illustratör december 2017 - Hans Arnold

1986 års upplaga av Tomtar och Troll och som jag nyligen hittade i min bokhylla, är helt och hållet illustrerad av Hans Arnold. Det var han som övertog uppgiften att illustrera Tomtar och Troll efter Einar Norelius som avlidit året innan. En händelse som ser ut som en tanke eftersom jag valde den sistnämnde för precis ett år sen. Här kan man läsa det inlägget.


Tomtar och Troll 1986 med illustrationer av Hans Arnold. (Bilderna går att klicka större.)

Den här upplagan av Tomtar och Troll måste alltså ha varit den första i den långa rad av dessa böcker som Hans Arnold medverkade som illustratör i. Han är för övrigt enastående produktiv när man läser om allt som han skapade. Bland annat som illustratör dags- och veckotidningar, som omslagstecknare till serietidningar, som trickfilmanimtör och som scenograf för Kungliga Operan. Stor uppmärksamhet fick han när han designade skivomslaget till ABBA:s Greatst Hits. Många av hans bilder hittar man här, men de som jag visar här nedan har jag inte bland alla dessa.

Hans Arnold föddes 1925 i Schweiz och kom 1947 till Sverige. Ett genombrott som skräcktecknare fick han när han skrämde slag på läsarna med sina illustrationer av "Veckans chock" i Veckorevyn 1954. Men även om människor främst kanske förknippar honom med diverse monster har han gjort många fina bilder av barn och troll som är ganska snälla och gulliga. Sara Teleman som skrev en artikel i Fokus om honom när han gått bort 2010 tror att hans skräckfigurer kan ha sitt ursprung i upplevelser i barndomen. Det kan man läsa om här.

Bilderna till det här inlägget har jag valt bilder från två sagor i Tomtar och Troll från 1985. Först ut är En kruka av guld av Eric Hellberg. Den handlar om Eric Emanuel som är med sin mamma på Irland där hon ska träffa Patrick som hon är kär i. Eric avskyr Patrick och vill bara att mamma och han ska fortsätta att vara ensamma. De sover i en båt som Patrick äger och på kvällen kommer en liten pyssling och väcker Eric. Han ber Eric att hjälpa honom att hitta en skatt och som belöning lovar han honom att han ska se till att mamma tröttnar på Patrick.

Pysslingen kan förstås trolla och här rider de båda på en åsna som han trollat fram.


Efter diverse förvecklingar hittar Eric krukan med guldet som pysslingen letat efter och allt slutar lyckligt. D.v.s. Eric får behålla sin mamma för sig själv eftersom hon inte vill följa med Patrick ut på sjön till andra länder.

Nästa saga är faktiskt skriven av Einar Norelius - När trollet Piff flyttade. Det är en rolig historia om den gamla murkna stubben som plötsligt fick ont i huvudet och inte visste vad det berodde på. Efter att ha frågat allehanda djur kom plötsligt räven fram till att det var en sork som hade byggt bo där. Men det visade sig vara trollet Piff som byggt sig ett hem med tre rum och kök i stubben vilket förorsakade huvudvärken.


Räven stannade kvar vid stubben för att få sig en sork men ut kom ett litet troll i stället. 

Piff går på promenad och träffar en groda. Han vill gärna se vad som finns på andra sidan bäcken och får därför sätta sig upp på grodan som tar ett stort skutt över till andra sidan.


Grodan ger sig iväg och efter en stund går Piff vidare och hittar en fin flugsvamp som det ser ut att bo någon i. När han ringer på dörrklockan kommer det lilla trollet Paff och öppnar. Händelsevis är det en lägenhet ledig på andra våningen där Piff kan bo. Och så kom det sig att Piff fick en ny bostad i den finaste svampen i skogen. Till den murkna stubben som hade blivit bra från huvudvärken så fort Piff hade gått ut, vände han aldrig tillbaka.


"Och vet ni varför flugsvampen inte fick ont i huvudet av alla sina hyresgäster? Jo, flugsvampen hade visserligen en stor och grann hatt - men något huvud hade den inte. Hatten satt direkt på foten. Det står i alla läroböcker om svampar."


Bild på Hans Arnold från artikeln i Fokus - länk ovan.


Bilden på skivomslaget hittade jag på nätet. Länk ovan. 

tisdag 12 december 2017

1506 Vinterpromenad i december

Så kom då snön till sist och la sig tungt över trädgården, bilarna, buskar och träd här i Mogata. Även vägarna fick sin beskärda del. Och jag var ju tvungen att ge mig ut i halkan för att dokumentera med kameran. Kallt var det om händerna och det snöade fortfarande lite. Så det blev ingen lång promenad. Här är några foton från den snöiga omgivningen.

 Säsongen sista ros som vägrat att ge upp. (Bilderna går att klicka större.)


Mycket snö på gräsmattan...


... och på buskarna


Det är inte svårt att se att vinden har kommit från norr. Här fanns det för ett halvår sen tätt med granar. Alla är borta.


Jag vänder vid mitt favoritträd eftersom fingrarna är bottenfrusna. Annars brukar jag gå den högra  vägen till skogsbrynet.


Det här trädet har fått stå kvar efter den omfattande avverkningen här omkring i höstas. Kan förstå varför. Men det är ett mycket personligt träd, tycker jag.

söndag 10 december 2017

1505 Gems Weekly Photo Challenge vecka 50- VÄRME

Det får bli en bild från arkivet och Frankrike. Kent tog den i början på april när vi var och hälsade på min äldsta dotter Anna och svärsonen Jörgen som har ett hus i Limoux. Det var väldigt VARMT den dagen som synes.


Jag, Jörgen och Anna pustar ut i skuggan efter att ha besökt "tanten" i antikaffären. Om utflykten till Limoux kan man läsa här.

Det är Sanna på Gems Weekly Photo Challenge som ger oss fotoutmaningar varje vecka. Fler som har antagit utmaningen hittar man på hemsidan .


torsdag 7 december 2017

1504 Veckans rubrik RIKEDOM

Det är Anki som har hittat på Veckans rubriker i december. De står listade till höger på bloggen. Där kan man även hitta andra som skriver om RIKEDOM

Min bloggvän Karin på Åland har skrivit ett så fint inlägg om temat så jag hänvisar till henne - det finns inte mycket mer att tillägga.

Men just idag känner jag vilken fantastisk rikedom det är att ha älskade barn och barnbarn. Min yngsta dotter - Mirren i bloggsammanhang - fyller nämligen 40 år idag. Och det går naturligtvis extra många tankar till henne just nu. Familjen har i dagarna flyttat flyttat från Mälarhöjden in till stan så det blev inget födelsedagskalas för släkten i år. Men jag träffar henne och barnbarnen snart ändå.

Här är några foton från det när hon var liten. Snart 4 år.



Bilderna går att klicka större.


Känningen har gått i arv till lilla Clarissa - yngsta barnbarnet som är 6 år, men jag tror att hon redan vuxit ur den. Tiden har gått obegripligt fort sedan Mirren föddes - jag önskar att jag för min egen del kunde stoppa den.

Här är Clarissa, 6 år, när hon spelar I wish you a merry Christmas på sin oboe. Jag tycker hon är ganska lik Mirren när hon var liten. Mirren har tapetserat Clarissas rum med hennes önsketapet. Den syns i bakgrunden.



Och här är Mirren  idag med sin Christian. Jag önskar henne all lycka för framtiden.


Födelsedagsmiddag på Mathias Dahlgren Rutabaga - en vegetarisk restaurang.

onsdag 6 december 2017

1503 Julklappstips - Swing Time

Zadie Smith är en författare som fick ett stort genomslag med sin roman Vita Tänder som tidningen The Observer klassade som "milleniets första sensation i bokvärlden." Hon är född 1975 med en  jamaicansk mamma och en engelsk pappa. Hennes femte roman - Swing Time - kom ut 2017 och det är den jag har läst under den senaste veckan.




Bilderna går att klicka större.

Det är en fantastisk berättelse som är komponerad som en dans, enligt Ingrid Elam på SVT:s kulturnyheter. Här kan man läsa hela recensionen. Hon slutar med att det är en underbar läsupplevelse och jag håller med henne. En annan recension av Expressens Amanda Svensson finns att läsa här. MEN. Jag undrar vad den som inte känner till något om Fred Astaire eller Ginger Rogers har för behållning av nästan hela den första delen av boken - barndomen - som just handlar mycket om dessa två personer.



Det är vi som var unga på femtiotalet som såg filmerna med detta par och hänfördes. Människor  födda på 70-talet och senare lär väl inte veta särskilt mycket om dessa berömda dansare. Romanen har ju lånat titeln av en av Fred Astaires mest berömda filmer - Swing Time. Jag har sett många filmer med Fred Astaire men inte just denna. Så för att förstå lite mer av romanens referenser till filmen var jag tvungen att gå in på Youtube.


Där fanns hela filmen men med störande reklaminslag som höjer ljudet i hög grad varje gång man bryter. Men för att få ett begrepp om de unga flickornas helt uppslukande intresse för dessa skådespelare och dansare, måste man  - enligt min mening - ha sett någon film med Fred Astaire och Ginger Rogers. Swing Time och andra filmer med det dansande paret påverkade i hög grad flickornas senare liv.

Det är bland annat dansen, som denna bok handlar om. Den genomsyrar hela romanen. Jag har läst den i översättning, men förtrollas ända av Zadie Smiths språk genom den skicklige översättaren Niclas Nilsson. Jag läser att denne själv är författare och poet så det är väl därför språket blir så levande och klart. Tänker mycket sällan på vad uttrycket kunde ha hetat på engelska. 453 sidor fortlöpande njutning - läs den!


tisdag 5 december 2017

1502 Min senaste tavla - motiv från Bohuslän

Jag har inte känt någon större lust att måla under hösten, men för någon månad sen fick jag se ett foto som Sune Johansson, en vän i Söderköping hade tagit. Ett vackert foto som han tog en tidig morgon under sin semester i Bohuslän och la ut på Facebook. Jag tänkte att det kunde bli till en målning och frågade honom om jag fick använda fotot för att måla en tavla.

Han var mycket vänlig, sa att det gick bra och tyckte det skulle vara roligt att få se resultatet. Jag blev inspirerad igen och så här blev det.






söndag 3 december 2017

1501 Gems Weekly Photo Challenge vecka 49 LITEN

Om man går in till Bolltäppan som finns bakom Finska kyrkan mittemot slottet i Gamla Stan så hittar man där Sveriges minsta staty. Det är den Lille Järnpojken eller Pojke som tittar på månen, skapad av skulptören Liss Eriksson och uppförd 1967. Den är bara 15 cm hög - en halv gammal skollinjal.


Den Lille Järnpojken i Bolltäppan bakom Finska Kyrkan i Gamla Stan. 

Han är väldigt sliten på huvudet vilket beror på att så många som går förbi klappar honom där. För att ge dem tur, sägs det. När det är kallt på vintern har han ofta en mössa och halsduk på sig. Blommor och kakor får han på sommaren ibland. Om denna lilla skulptur kan man läsa mer om här.

Det är Sanna Gems Weekly Photo Challenge som ger oss trevliga ord att skriva om och visa en eller flera bilder på varje vecka. Fler som antagit utmaningen hittar man på hemsidan.

lördag 2 december 2017

1500 Adventsmarknad i Söderköping

Tiden rusar iväg och idag var det dags för den årliga adventsmarknaden i vår lilla stad. Strålande solsken är väl lite för mycket att säga men en klar och fin dag blev det. Lagom kylig för oss som flanerade runt i sakta mak, men kallare förstås för dem som sålde i sina stånd. Men de flesta var ganska väl påpälsade.


Hagatorget i Söderköping med Ramunderberget i bakgrunden. (Bilderna går att klicka större.)

Den stora julgranen fanns på plats på Hagatorget där de flesta bodarna och stånden var uppställda. Gott och blandat som vanligt.


Vackra julkransar fanns att köpa...


...liksom hemsydda katter. 

Vildsvin finns det gott om här i Östergötland och här såldes vildsvinskorvar som säkert var goda. Men ingenting för oss eftersom Kent är vegetarian. Och inte går jag och köper en korv till mig själv som jag måste laga till. Jag är ju bortskämd med att Kent alltid bjuder på middag.


Vildsvinskorvar en masse.

När vi var på väg till Rådhustorget hände det mycket sorgliga att min kamera gick sönder. Displayen går att fälla ut men tydligen hade två små skruvar gängat ur så den har suttit och glappat ett par dagar. Hade jag varit förståndig hade jag tejpat fast den eftersom jag ändå aldrig fäller ut den. 

Nu hade jag inte gjort det vilket föranledde att displayen, som till sist bara satt fast med en pytteliten kabel, trillade ner på gatan. Ingen bild naturligtvis på displayen eftersom det var just den lilla kabeln som var kontakten med övriga kameran. 

Kent hade också med sig sin kamera så det här sista bilderna har han tagit. 


Min svägerska Anne Sophie säljer lotter för Lions på Storgatan.


Grantävling om vilken gran som är vackrast klädd.


Utsikt från rådhusbron över Storån och Sankt Laurentii kyrka. 

Hemma blev jag lite gladare eftersom jag fick överta Kents gamla kamera som är en kopia av min som gick sönder, bara ett par år äldre. Med skillnad att den har en display som inte går att fälla ut som väl är. 

torsdag 30 november 2017

1499 - Veckans rubrik - Kultur, vad väljer du?

Som musiker har jag väl inte så mycket val - musiken ingår ju liksom både i jobbet och i tillvaron för övrigt. Jag lever i den varje dag och det gör även min yngsta dotter och mina yngsta barnbarn,som går på den fantastiska musikskolan Lilla Akademien i Stockholm, där jag ofta är och lyssnar till deras konserter, jul- och sommaravslutningar. Så musiken har jag redan valt eller kanske den redan valde mig när jag började spela piano som sjuåring.

Nej, om jag får välja någon kulturyttring vid sidan om blir det i så fall konst. Det är Olgakatt som har bestämt Veckans rubrik i november och det är också hennes sista. Fler som skriver om kulturen man hitta till höger i min blogg.

Den första målaren jag blev förälskad i som 10-11 åring var Vincent van Gogh. Jag läste också en bok om honom och sörjde mycket över att han blev galen och skar av sig örat. Jag sörjde också över att han i hela sitt liv aldrig fick sälja en endaste tavla utom till sin bror Theo, konsthandlaren.


Den här tavlan av van Gogh såldes nyligen för 81,3 miljoner dollar - ca 677 miljoner kronor -  på  en auktion. Bilden från nätet. (Bilderna går att klicka större.)

När jag kom i tonåren var favoriten Picasso. Jag läste om Picasso och försökte måla som han. Picasso däremot blev ju berömd i sin livstid och hade inga problem med ekonomin. Han blev inte heller galen - även om han mycket excentrisk när han levde.


Om den här tavlan, Flickorna i Avignon, skrev jag en uppsats om på universitetet. Det är en av hans första målningar  av deformerade kvinnor som han hade inspirerats av genom en utställning av afrikansk konst som bland annat visade afrikanska masker. Bilden från nätet.

När jag var i Paris första gången på femtiotalet kom en ny konstnär i i mitt liv. Det var genom den utställning på Grand Palais där man visade verk av Marc Chagall. Efter den utställningen blev jag Chagallfantast och det sitter fortfarande i. När vi var i Frankrike för några år sen besökte vi både Chagallmuseet i Nice, Vence och Saint-Paul-de-Vence där han ligger begravd. Här och här kan man läsa om detta.



 Abraham på väg att offra sin son Isac. Bilden  från Chagallmuseet i Nice har jag tagit själv


Ända sedan jag var liten har jag gillat att rita och måla. Föräldrarna uppmuntrade min hobby och jag hade obegränsad tillgång på färg, penslar, kritor och papper.  Jag hade  till och med ett konto i färghandeln när jag blev lite äldre där jag bara kunde skriva upp vad jag hade köpt och där räkningen sen skickades till min pappa. Han var mycket ekonomisk när det gällde annat men protesterade aldrig över räkningen från färghandeln.

Men Chagall försökte jag aldrig efterlikna även om jag alltid tyckt om att måla med hans färger -framför allt blått, turkos, lila och violett. Med mindre lyckat resultat. Så numera målar jag helt efter mitt eget sinne utan att tänka för mycket på alla berömda konstnärer. Efter att ha läst konstvetenskap på universitetet la jag av helt ett tag med att måla. Men efter ett par år kom lusten tillbaka. Här är en av mina senaste tavlor - ett beställningsverk av min äldsta dotter till huset i Limoux.

tisdag 28 november 2017

1498 Råskog - ett julklappstips

Den som har följt min blogg i några år vet att jag har en förkärlek för IKEA:s Råskog. Vi har sammanlagt fem stycken sådana hemma.* Det är en fantastiskt praktisk förvaringsmöbel för diverse grejor som man vill ha nära till. Eftersom det är en rullvagn är det lätt att ställa undan den. Jag har tre stycken i min "ateljé" som samtidigt är gästrum. Här kan man se hur det ser ut där. Sedan jag skrev inlägget finns ytterligare en svart Råskog i rummet.)


Adventsstaken är på plats och flankeras av två vita orkidéer från IKEA dit vi gjorde en utflykt idag. (Bilderna går att klicka större.)

I dessa har jag målarburkar, penslar, mappar med foton på framtida motiv som jag ska måla tavlor av och mappar med gamla foton på tavlor som jag målat. Måleriböcker med tips om hur man ska rita och måla. Bland annat.

När barnbarnen kommer på besök måste jag flytta in hela "ateljén" i garaget. Därför är det bekvämt att rulla bort vagnarna med alla målargrejorna dit. Men nu kände jag att jag skulle behöva en Råskog till. För att lägga mina aktuella noter i.

Jag försöker öva på flygeln en timme varje dag men tycker inte det är kul att spela samma stycke om igen varje gång, även om det inte är färdigövat. Därför har jag ett antal noter som hittills legat i en angränsande fåtölj med pianostycken som jag väljer bland. Olyckligtvis är det ett mellanrum mellan sitsen och stolsryggen så noterna allt som oftast hamnar på golvet.


Här hade det behövts en Råskog. 

Jag hittade alltså den perfekta lösningen för att ordna dessa noter - nämligen Råskog. Den fanns till min glädje i en ny, rödbrun nyans som går ihop med övriga möbler i vardagsrummet. Dessutom var den nedsatt med 100 kr - som hittat! Det är ju alltid trevligt att göra en utflykt till IKEA i Linköping också, i synnerhet idag som det har regnat nästan hela dagen.


Nu är det lättare att hitta noterna. Dessutom slipper jag krypa på golvet efter dem. 

Vi brukar åka tidigt, Kent och jag, så att vi är där till klockan 11 när lunchen börjar serveras. Kommer man senare är det jättelång kö. Min favoriträtt är den panerade rödspättan med remouladsås som fanns på menyn även idag. Grönsaksbullar för Kents del. Som vanligt blev det en hel del annat handlat också, bland annat två vita orkidéer. IKEA:s orkidéer brukar blomma snällt några månader.


Jag skålar i flädersaft.

På IKEA kan man få en lunch för två med kaffe, en liten chokladmousse plus valfri dryck för ungefär lika mycket som enda varmrätt kostar på en vanlig restaurang. Inte undra på att det brukar vara lång kö på lunchen. Min rödspätta smakade förträffligt tillsammans med ett glas flädersaft. Kent tog bilden.

* Numera har vi sex stycken Råskog hemma.

söndag 26 november 2017

1497 Gems Weekly Photo Challenge v 48 - Mjuk

När jag som nygift bakade mina första lussekatter blev dessa så hårda att jag fick slänga allihopa. Annars hade det varit risk för att någon hade bitit av en tand. Det dröjde många år innan någon berättade för mig att man inte skulle ta så mycket mjöl som det stod i receptet, utan försöka göra degen så lös som möjligt. Jag hade ju tagit ganska mycket mer mjöl eftersom det var svårt att få lussekatterna snygga.



Snygga blev inte heller mina lussekatter som jag bakade i fredags eftersom degen hela tiden kladdade. Men de blev MJUKA och goda. Så bilden på dessa får bli mitt bidrag till fotoutmaningen den här veckan på Gems Weekly Photo Challenge. Fler mjukisar hittar ni där.


Uppdatering:
En av mina kommentatorer berättade att de här bullarna kallas för lussegaltar. Har inte hört det namnet tidigare men passar ju utmärkt på mina skapelser. Smågrisar i så fall.

fredag 24 november 2017

1496 - Månadens illustratör november 2017 - Sven Hemmel

Som så många gånger tidigare var det en gammal bok som jag hittade i bokhyllan som gav mig inspiration till månadens illustratör. Nämligen Sven Hemmel. Det är han som för all evighet gett oss bilden av Ture Sventon, den berömda privatdetektiven. Han som inte kunde säga s- och följaktligen tyckte om temlor och inte semlor och som hade en egen flygande matta. Åke Holmberg skrev dessa älskade böcker om Ture Sventon.


Bilderna går att klicka större.

T.ex. "att ta reda på en bortflugen kanariefågel, skugga en spårvagnsförare eller att leta reda på en man med bruna skor på Odenplan."

Just den här boken är Kents, men jag vet att jag läste många av böckerna när jag var i tio-elvaårs-åldern och älskade dem. Jag fattade naturligtvis inte då hur roliga och ironiska böckerna egentligen är utan tyckte bara de var väldigt spännande. När boken kom ut 1949 var det något helt nytt med att man kunde frysa in varor och det är mysteriet med det försvunna frysskåpet Nordpolen som dominerar berättelsen.



Ture Sventon hälsar på hos kylskåpsingenjör Hjortron. Hans barn Lasse och Lisa blir sedan involverade i jakten på Nordpolen.

För Sventon, Lasse och Lisa
går nu färden på den flygande mattan till arabiska öknen där vännen Ali Ben Hassan El Omar Hussein Mohammed - alias - Omar - väntar i sitt "välsydda tält". Denne är djupt bedrövad eftersom hans favoritkamel, Juvel, har rövats bort. Och av vem, om inte av Sventons ärkefiende, Ville Vessla, som också på ett märkligt sätt har dykt upp i öknen.


Kylskåpsassistent Mattson - alias Ville Vessla.

Den ökände skurken Ville Vessla har arbetat som kylskåpsassistent åt kylskåpsingenjör Hjortron under täcknamnet Mattson för att komma åt frysskåpet som Hjortron har uppfunnit. Eftersom Nordpolen var en helt revolutionerande upptäckt ville Vessla komma åt ritningarna, som tyvärr gått förlorade (genom att Hjortron själv tänt eld i spisen med dem). Därför var Mattson tvungen att stjäla hela skåpet. Hur han kunde få ner det och sig själv till öknen är ointressant - han och skåpet finns bara där plötsligt.


Det är i den här staden som pastejbagare Muhammed på Karavangatan - boven i dramat - bakar sina berömda pastejer "Beduinens hemlängtan" och "Kameldrivarens söndagsdröm." Här i källaren blir Lasse och Lisa tillfångatagna när de har irrat bort sig i staden efter att ha gett sig ut på en promenad själva. I källaren återfinns även Juvel som har ett blått och ett brunt öga. Nordpolen finns också i ett angränsande källarrum.

Den otroligt skicklige privatdetektiven Ture Sventon som "liknade en hök, en mycket vaksam hök med genomträngande blick" får plats hos Muhammed som pastejbagare, något förklädd. Även vännen Omar får plats som springpojke.


Omar förklarar den något udda kostymen med att han tidigare jobbat i rörledningsbranschen och där var alla klädda i sjömanskostym.


En enormt stor pastej har bakats för att bjuda alla tältsömmare i Omars oas på. 

Naturligtvis befrias både barnen och kamelen ur källaren genom Ture Sventons enastående förmåga att lösa kniviga problem. Även Nordpolen räddas. Men hur detta sker vill jag inte avslöja. Det är en mycket genial lösning, så mycket kan jag tala om.

Sven Hemmel levde mellan 1906 och 1982. Han utbildade sig till teckningslärare på Tekniska skolan i Stockholm, den som nu heter Konstfack. Han är främst känd för illustrationerna till de många Sventonböckerna.

Nedanstående bokomslag har jag hämtat från nätet. Böckerna är väl värda att läsas om.