fredag 28 april 2017

1416 Klostret där Blanquetten föddes.

Förutom La Cité i Carcassonne är klostret Saint-Hilaire i byn Saint-Hilaire ett av de främsta turistmålen i regionen Langedoc-Roussillon. Det var här munkarna skapade det första mousserande vita vinet genom att avbryta jäsningen innan vinet tappades på flaskor. Blanquette betyder "det lilla vita" på occitanska, som fortfarande talas av ett fåtal i regionen.

Den lilla byn Saint-Hilaire domineras av klostret som grundades redan 835. I ett edikt utfärdat av  kejsaren Ludvig den fromme gav man benediktinerorden tillåtelse att bygga ett kloster.   Murarna som omger klostret är det enda som återstår från den tiden.


Kent, Anna och Jörgen på väg till det medeltida klostret Saint-Hilaire i Saint-Hilaire. (Bilderna går att klicka större.)


Kristus på korset välkomnar oss.

Uppfinnaren av champagnen har felaktigt ansetts vara benediktinermunken Dom Pierre Pérignon
som också betytt mycket för utvecklingen av det mousserande vinet med det övergripande namnet champagne. Men det var i klostret i Saint-Hilaire som han fick receptet till detta vin av benediktinermunkarna under en resa från Spanien till norra Frankrike. Det är belagt att han vistades i Saint-Hilaire under en tid i mitten eller slutet av 1600-talet.

Det berättar guiden för oss i entrén till klostret i Saint-Hilaire, som ligger några mil öster om Limoux.   Han avslutar med att säga att vi inte ska bli förskräckta över några av de oanständiga målningarna i taket i abbotens våning. Vi försäkrar honom att vi inte är så pryda och med detta släpper han in oss i klostret för att vi själva ska kunna strosa runt i lugn och ro.Vi är de enda turisterna denna dag och kan fotografera helt fritt.


Korsgången sträcker sig runt hela klosterträdgården. Här susar historiens vindar extra starkt och det är inte svårt att föreställa sig att munkarna tog sin tillflykt hit när hettan på sommaren blev för stark. 

Den vackra korsgången med sina valv och pelare byggdes redan på 1300-talet. Den blev upptagen i listan över historiska monument 1846.


De äldsta delarna av klosterkyrkan - Notre-Dame-de-l'Assomption byggdes i slutet av elvahundratalet och i början av 1200-talet. 

Vi börjar vår sightseeing med att se oss om i den underbart vackra klosterkyrkan som idag även används som församlingskyrka. Det äldsta föremålet som har bevarats från 1100-talet är den helige Saturninus sarkofag.

Saint-Saturnin/us skickades som missionär till Toulouse under det första århundradet. När han vägrade att avsäga sig kristendomen och tillbe bilderna av de romerska gudarna som de hedniska prästerna höll framför honom, nekade han envist. Därför dömdes han att bindas vid en tjur som släpade runt honom i staden Toulouse tills repet gick av. Då var han förmodligen död för länge sedan. Mer om martyren och helgonet Saint Saturnin/us kan man läsa här.

Absiden, den halvrunda utbyggnaden som avslutar altarrummet i de medeltida kyrkorna, är också från samma tid. Kyrkan har vackra glasmålningar och många reliefer på sina väggar.


Absiden i Saint-Hilaire med sina vackra glasmålningar.


Ett kapell helgat åt jungfru Maria. Kent tog fotot.


Den Helige Saturnins sarkofag från 1100-talet. Kent tog fotot.


Det finns mycket att titta på i kyrkan och Kent fotar flitigt. Jörgen, Kent och Anna är med på bilden.


Här står Saint-Hilaire själv staty med mitran på huvudet och kräklan i sin hand. Han var en lärd man och eminent författare och försvarare av kristendomen i mitten på 300-talet. Han var också biskop i Poiters. Det är han som gett byn och klostret dess namn. 

När vi sett oss mätta på allt som fanns i den vackra klosterkyrkan går vi upp för trappan till grottorna, där det det berömda mousserande vinet började framställas i början på 1600-talet.


Trappan, som leder upp till förrådsutrymmena grottorna och dormitoriet där munkarna bodde och sov. 


Anna poserar framför ingången till vinkällarna och grottorna.


Här gör man reklam för
Blanquetten.


Nere i en av grottorna. 

Efter det besöket är vi väldigt nyfikna på hur taket med de oanständiga bilderna i abbotens våning ser ut. Dessa är bara några få men de och övriga bilder, som pietetsfullt restaurerats, är så överväldigande i all sin prakt att det förtjänar ett eget inlägg. Jag återkommer till denna sal och detta tak i ett senare inlägg.

Här är länkar till mina tidigare inlägg om vår resa till Limoux i södra Frankrike:
Fredagsmarknad i Limoux
Basilikan Saint-Nazaire i Carcassonne
Carcassonne
Shoppingrunda på Leclerc
Utflykt till Limoux

8 kommentarer:

Bloggblad sa...

Den där trappan upp mot himlen fascinerar mig!

Gunnel sa...

Här fick jag läsa mycket nya och intressanta saker. Det är guld värt att ha en bra guide med sig på ett nytt ställe. Hoppas du får en trevlig långhelg

Musikanta sa...

Bloggblad:
Ja med tanke på hur många munkar som gått upp och ner där under århundradens lopp...
(Och turister förstås.)

Musikanta sa...

Gunnel:
Ja, man lär sig mycket nytt när man bloggar. Själv hade jag ju ingen aning om klostret förrän vi åkte dit.
Önskar dig en skön och trevlig helg också. Själv ska jag ta emot dotter med make och tre små pojkar om en liten stund. Då blir det inte så mycket tid att sitta vid datorn :-).
Kram från Ingrid

Pettas sa...

Tack för klostertitten och allt "matnyttigt" på vägen och uppför trappan ut. En fin, spännande bild för övrigt. De andra också förstås, men just trappbilden fascinerar mig lite extra.
Hoppas helgen har varit fin.

Musikanta sa...

PettasKarin:
Ja, det blev en fin bild med trappan. Om du läser nästa inlägg får du se vad som fanns när vi hade gått uppför den.
Helgen har bjudit på tre små gossar och Mirren + make så det har gått i ett. Mycket mat men väldigt roligt! Strålande väder hela tiden.
Kram från Ingrid

Anna/notonmusic sa...

Även jag la märke till trappbilden lite särskilt, det är något med ljuset. Härlig rundvandring Ingrid, och kul att höra om champagnen! Gillar champagne, men det är ju inte så ofta man vill kosta på sig denna lite mer exklusiva dryck. Men vid särskilda tillfällen åker den fram direkt! Måste ha varit roligt att få gå runt i lugn och ro och slippa trängas!

Musikanta sa...

Anna:
Vi vågade inte ta med oss någon flaska hem - har varit med om att en exploderade en varm dag i bagageluckan i södra Tyskland. Synd, eftersom den här blanquetten var både god och billig.
Det var en ny upplevelse att var helt ensamma på ett ställe där det brukar vara många turister. Underbart.
Kram